I huvudet på KJELL

Vid den här tiden brukar ens tankar mellan varven tilltyglas av summeringens dystra eko då man slås (ofrivilligt?) av det gångna årets innehåll av glädjer och sorger. Likaså här i mitt läger, drabbas jag av detta fenomen och eftersom jag ingenting annat än en människa är, så tänkte jag ta mitt tillfälle lite i akt och ge en liten inblick i mitt 2009 - lite på gott och ont...

Det har i och för sig inte varit av någon oerhört dramatisk karaktär egentligen, när allt kommer till kritan. Dock är det endog 365 dagar som förflutit antingen jag vill eller inte och till en början blev det en fantastisk resa med goda vänners sällskap till Italiens norra regioner. Vi bilade runt  kring trakterna av Milano där vi också fick med oss en dags vandring genom Venezias vattenfyllda smug och trånga gator. Tror nog att jag aldrig upplevd någon mera klaustrofobisk stad någonsin, men vackert var det, i allra högsta grad. Det blev även tid för en lugn promenad i Como innan vi begav oss till San Siro där vi såg hur Inter pucklade på Fiorentina, Toscanas lilafärgade hjältar. En magnifik arena! Bergamo var även den en förtrollande stad vid alpernas fot...

Vänners vänner knöt sina kärleksband och löten, i en liten by i utkanten av London inte mer än några veckor senare, vilket innebar mer resande. För första gången på kanske över 20 år bar jag återigen kostym. Har inte känt mig så obekväm på ca. 20 år heller och drog väl snabbt den slutsatsen att det var ingenting jag saknat. Men bröllopet var oerhört fint och vackert på den pittoreska landsbygden denna tidiga våren, 2009...

En snabb visit i mitt gamla Grimstad hanns det med där jag i stort sätt riktade in mig på min kvarvarande familj. Vi har sätts alldeles för lite genom de senare åren av lite olika orsaker som vi inte skall gå in på här, så därför blev det till att göra en prioritering på den fronten. Vandrade rätt mycket gatlänges och insöp känslorna som försvunnit sedan länge och lät mig mer eller mindre duschas av dessa. Ha ha ha, det fanns även lite tid för att återigen få se en Jerv kamp på Levermyr stadion... och ta mig fan, de vann inte den här gången heller...

Hemma igen då. Jag har fått gjort klart min andra bok. En diktsamling den här gången. Jag har inget förlag i ryggen och har inte heller gjort några försök på att få det, utan bedriver detta som ett tillfredsställande hobby projekt som ger mig oerhört stort nöje och glädje. Allt som skrivs från min hand mellan dessa pärmar bär stora prägel från min uppväxt och därefter. När allt kommer omkring så har jag skrivit dom och det betyder allt för mig och känns som viktiga kapitel i mitt liv. det finns oändliga saker som måste bearbetas och detta sättet känns som min melodi, i allra högsta grad! En sorts självterapeutisk variant med en liten tvist, ha ha. Roligt är det i alla fall och jättefin "träning" inför "det stora projektet", det man inte talar om...

Jag har även hunnit bli 40 år ung detta guds fridfulla år 2009. Jag har väl trott att jag aldrig skulle komma att uppleva någon 40 års dag av skäl vi inte heller skall gå in närmare i detalj på här... Men men, tji fick jag.. :-)

Avslutningsvis under 2009 drabbades vi av det oerhörda att vi blev till slut tvungna att föra våran äldsta hund, Hedwig vidare i livslinjerna. Hon hade blivit gammal förstås, gott och väl inne på sitt 12:e år. hennes ögon var stärkt påverkade av starr, hennes hud, skinn hade blivit fläckat av någon åkomma som inte ens veterinärerna kunde fastställa, eller ens kunde klara att hejda den klia hon hade och som fick henne att slicka sig till stora sår ideligen. Även livmoder inflammationen satte sina stämpel i henne de sista dagarna och det var inte annat att göra än att, som världens bästa vänner, låta henne gå bort i vårat gemensamma sällskap, min flickvän och jag. En oerhörd tung stund som jag nog i många avseenden kan likställa med tragedierna då min familj dog för många år sedan. När allt kommer omkring  så vill alltid ett liv man håller för kärt vara en lamslagande tyngd att frigöra sig från vid dödens utbrott, oansädd om vi talar om hund, katt eller människa. Våran gamla Hedwig kommer för alltid att finnas med oss och vid hennes grav strax nere vid skogen där vi bor, brinner hennes ljuslykta varenda dag. I vintermörkret är det väldigt vackert och rogivande att kunde gå dit ner och bara minnas de skratt vi delade, men också alla andra stunder jag aldrig skulle vilja vara förutan...

I korta drag var det här det förflugna året 2009, med stora undantag av händelser och skeenden som inte helt är moget för den här typen av forum. De som vet de vet, och de som inte vet varken behöver eller vill veta det resterande heller...än...

Gott nytt år på er alla människor där ute och jag hoppas vi ser till varandra mycket mycket mera under 2010!!!!

:-)