Svenska polisens förtroende?

En ung kvinnlig polisaspirant kommer nu att vittna i en rättegång där tre av hennes kollegor står åtalade för ett, enligt henne och tydligen då också någon åklagare, begånget brott inom tjänsten. I det avseendet uttalar sig en kriminalkommisarie inom polisens intern utredning att den unga kvinnan kan vänta sig både "uppförsbacke"motvind"," och även att det kommer att bli "bakhalt" i hennes spår mot en karriär inom polisväsendet.
Per automatik dyker det således upp några frågor i mitt huvud: Är det möjligt att denna tjej får problem att bli polis därför att hon talar sanning?? Knappast, hon är ju polis och de talar väl alltid sanning, eller???
Är det möjligt att hon får problem därför att hon INTE LJUGER?? Knappast, hon är ju polis och inte ljuger väl dom...Svenska folkets elit och beskyddare av grundlagen??
Kan det vara så att eftersom en uppsatt inom polisens intern utredare beskriver hennes fall i så väl utvalda ordalag, vet om , och mycket väl också, att det förekommer en hel del "fuffens" inom kåren där de håller varandra bakom ryggen och ställer till ett rent helvete för den stackars jävel som sticker ut näsan och inte följer deras hemliga koder?
Jag tror att det är så. Eller snarare, jag är övertygad om det. Ett klockrent exempel, förutom det ovan nämnda är väl det fallet i Rosengård i Malmö där nyheterna fick vanterna på en inspelning, LIVE INSPELNING!!! där en piketpolis som befann sig på utryckning, kallade invånarna i området för "jävla apa" och uttalade sig som " får jag tag på honom så skall jag kastrera honom" osv osv... I detta fallet kunde man även identifiera polisen men, just det: Ingenting hände!
Förkastligt jävla beteende, rent ut sagt, och då sitter jag miltals borta från Rosengård och blir upprörd som attan!
Hur i hela helvetet skall de som är bosatta i Rosengård tycka, tro eller känna? Inte så konstigt kanske att de tänder eld på bilar, kastar sten på utryckningsfordon och protesterar i kravallform mot polismakten...
Det ges inte mycket utrymme för förtroende för polisen inte, tycker jag. Varje år anmäls hundratals poliser, ja om inte tusentals och de som fälls kan väl kanske räknas på ett par händer och, när man hör talas om fall som den kvinnliga aspiranten så förstår man ju klart och tydligt hur det är ställt!!
SNACKA OM CIVILKURAGE!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0