I huvudet på KJELL

Under tiden de olika dörrarna slås upp i mitt förflutna och frisk luft sugs in förvånas jag gång efter annan av hur mycket tid som runnit i väg och hur jag själv förändrats. Att spela med minnet på ett sådant produktivt och målinriktat sätt är ganska intressant att spegla. det finns oerhört mycket dunkelhet som svept in den historia jag bär och insikterna kommer för dagen i snabba takter vilket i sin tur omdirigerar många olika tankar jag burit på - kanske i onödan? - genom ur och skur. det bästa med det hela, måste jag dock säga är, att kunde jobba med detta på min fritid och vara helt befriad från deadline. För det krävs en viss portion lugn för att hålla på, har jag upptäckt, och när hela tiden nya och fram tills nu glömda bitar stryker flagg från avgrunden och visar sig för dagen, måste jag nog bara inse att projektet är större och mer vidsträckt än vad jag först räknade med.

Rent språkligt är det även där en stor utmaning för mig själv. Om inte för någon annan så vill jag ju åtminstone klara av att fånga mig själv med ett tilltalande språk och inlevelse. Häri väljer jag nog att ta det ännu mer försiktigt och försöker att inte hasta fram när pulsen med jämna mellanrum börjar stiga i mig kring vissa händelser i mitt liv. Det har, har jag upptäckt, lätt för att förivra sig när allt man vill är att forsa fram i en berättelse som, när allt kommer omkring ännu inte helt blivit redo för dagens ljus i mitt inre. Dessa tekniker jobbas med kontinuerligt och jag hoppas det bär sig genom hela materialet, så småningom...

Så vad vill jag då med detta om inte mitt egentliga mål är att få det publicerat?

Väl, det allra mesta är för den egna tillfredsställelsens skull, den dolda självterapi innebörden detta jag mig tror ger. Det finns nog ett sådant behov någonstans inom mig, men även (har det kommit för mig) att på sikt någon gång kanske låta min bortglömda familj ta del av den dom inte känner, inte har en aning om vem är: jag! för gudarna skall veta att det är mängder av händelser som jag har ohyggligt svårt att se mig själv berätta i talande stund. Bara det vore ju skäl nog att påbörja ett sådant projekt, tycker jag...