I huvudet på KJELL

Det det handlar om är utvecklingsstörda människor och deras rätt till ett fullvärdigt liv!
Har just kluvet mig igenom Margareta Nordeman`s bok om "utveklingsstörning i socialt omsorgsarbete - Sexuelle behov och uttrycksformer" och där belyste hon ämnen jag förvisso nog har haft i tankerna själv - om än till viss del undanskymd - men det är alltid gott att få sina farhågor bekräftade på annat håll.
Något vi normalbegåvade människor kanske inte har helt klart för oss, av naturliga skäl då vi inte berörs i så stor utstreckning av detta i vardagen, är hur en gravt handikappad människas liv ser ut. Mycket har förvisso hänt de senaste tio tretti åren om vi tänker på hur samhället skiftad sin syn på detta området. Numera finns det, om vi skalar av det mesta av ytan, ett relativt adekvat och acceptabelt skyddsnät kring dessa individer i form av skolgång, dagligversamhet, gruppboende och en mängd specialinriktade instanser, klubbar och föreningar med mera med mera... Som samhället ser ut idag så vill jag nog nästan våga påstå att vi i sverige, i alla fall, har en fullt ut acceptabel struktur runt de människor som föds till ett liv som funktionhindrad.
Men det handlar om så mycket mer än detta, att ha de rätta instrumenten och hjälpmedlen till handa. Dom har ju även de ett emotionellt spekter som, lika med alla andra har livsviktiga behov att få utvecklas för att skapa den helhet de är ämnad att bli. Frågor som dyker upp naturligtvis i ett sådant sammanhang är: Hur långt skall man, eller kan man som personal kring en förståndshandikappad människa sträcka sig i vissa avseenden? Till exempel, de sexuella uttrycksformerna som, omöjligt går att undvika om man jobbar nära en människa som är satt i en sådan position! 
Om problematiken blundas för, vad är i såfall riskerna, följderna och vem bär i såfall ansvaret - om det finns något? Är man som personal ställd under eller över en förälder? Och om några föräldrar inte finns hur ser det i såfall ut då?
Det är ett begrepp i boken som återgår ett par gånger: "Man kanske inte skall väcka den björn som sover!" Är inte det att skjuta fram det oundvikliga och förmodligen förvärra en redan utsatt individs möjligheter till någonting fruktbart? Det är ju långt ifrån omöjligt att det kan dölja sig mental låsningar i och omkring ett outvecklat sexuellt beteende eller uttrycksmönster!
Moral och etik, ansvar för både en själv och den man jobbar för sätts på sin spets ju längre man bläddrar i denna bok som egentligen bara lyfter fram den ena självklarheten efter den andra. Men man ställs ändå prövande till sitt eget förhållningssätt gentemot individen: Vart går gränsen? Hur stort ansvar spelar min roll ?
Samtidigt som man dividerar fram och tillbaka med vadderade tankehandskar så flyter ännu en aspekt upp ur det hela: Om nu den människan man arbetar med inte har kapaciteten att tala eller teckna, har svårt att vare sig både se eller höra - hur bemöter man en sådan situation? Individen kanske är fullvuxen till sin kropp men mentalt befinner sig på stadiet kring lågstadiet...

Frågorna är många och svåra i det här ämnet och de tål att brottas med...