I huvudet på KJELL

Om man ger det lite tid så är det ganska "skumt" och tänka på hur mycket tankarna går i ens huvud hela tiden. Tänk att kunda processa fram en parallell värld i filmformat där det hela tiden rullades fram hur ens tankeverksamhet försigick..? En ganska chockerande tanke bara det och förmodligen INTE någonting för den allmänna beskådningen, eller? För hur mycket döljer vi egentligen?  Ja, hur mycket döljer vi till och med för oss själva dagligen, här vi knallar runt i våra olika vardagar och bedriver det som till sist artar sig som våra liv? Och inte bara det, men var går sedan gränsen för vad som är vårt liv? Inte alltid lätt att dra en klar gräns när man befattar sig med den värld där tankens domäner sträcker sig vida över ens eget förstånd. Är det till exempel tillåtet, om man säger så, att i smyg - som det ju blir - dra till sig andra individers rätt att vara en självständig människa, med egen integritet i ens tankevärld utan att den det gäller har någon som helst aning om det hela? Skulle jag själv tycka om att vara den som föll offer för detta?
Vilken tur att man inte har en aning om detta och långt mindre ens tänkt tanken!!


;)