Flickan 4
Hon somnade till ljudet av vatten som slog lätt och löst mot stenarna tätt upp mot där hon hade sina fötter. Ungefär var tionde lite skvalp av en krusning, berörde undersidan på hennes Nike skor som en liten hungrig tunga, men inte tillräckligt för att tränga igenom det grova gummit.
När solen började inflygningen bakom trädtopparna, föll ljuset markant och dagern började packa ihop sina ägodelar för att lämna över stafettpinnen till skymningen som smög sig allt närmare. Hon skruvade på sig en aningen och gled i en mjuk rörelse ner på höger sidan av den stödjande trädstammen som höll henne om ryggen, och lade sig omedvetet och försiktigt ner på sidan; lyfte upp höger armen under huvudet som kudde och trängde djupare ner i sömnens svårnåeliga rike.
När solen började inflygningen bakom trädtopparna, föll ljuset markant och dagern började packa ihop sina ägodelar för att lämna över stafettpinnen till skymningen som smög sig allt närmare. Hon skruvade på sig en aningen och gled i en mjuk rörelse ner på höger sidan av den stödjande trädstammen som höll henne om ryggen, och lade sig omedvetet och försiktigt ner på sidan; lyfte upp höger armen under huvudet som kudde och trängde djupare ner i sömnens svårnåeliga rike.
Hennes ögonlock vittnade för en stund om febril aktivitet, innan de återigen föll till ro och lungnet sänkte sig över hennes ungdommeliga och läna ansikte.
"Hon sprang. Hon sprang som en galning bort från vägen hon färdades över. Bort från styvpappans lockande rop i fjärran. Men oansätt åt vilket håll hon valde att springa, så sprang hon ändå i hans riktning. Hans orakade nuna kom bara närmare och närmare och panikens klor kunde hon skymta i ögonvrån där de gnisslade som blankt metall mot metall.
"Hon sprang. Hon sprang som en galning bort från vägen hon färdades över. Bort från styvpappans lockande rop i fjärran. Men oansätt åt vilket håll hon valde att springa, så sprang hon ändå i hans riktning. Hans orakade nuna kom bara närmare och närmare och panikens klor kunde hon skymta i ögonvrån där de gnisslade som blankt metall mot metall.
Skräcken blev till limm runt hennes fötter och saktade ner stegen till ett minimum för att sedan bli till en lasso som sträckte sig till styvfaderns grova och stärka armar. Hon grät blod. Tjockt, varmt, vidrigt blod som gick i en kanal från mellan hennes ben och upp genom det delade hjärtat som av någon konstig anledning befann sig i maggropen, och vidare upp genom hennes ögon.
Det annars så vågiga och mjuka håret lossnade från sitt fäste och flög i väg från huvudet i stora sjok. Det landade inte på marken därför att marken inte längre fanns; den sista fasta punkt i hennes rymningsförsök hade ebbat ut i en tunn rymd och gjorde att endast den intet närvarande vinden kunde rädda henne från styvpappan som, rått skrattandes och vid det här laget naken, halade in henne mot sin ilaluktande och svettiga famn av oljeindränkta fjädrar. I hennes lönlösa försök att spjärna i mot lossnade hennes hud från ansiktet, revs av som man tar bort det från en grillad kyckling och blottlade muskelvävnad, senar och ögongloberna som lyste i sin galna skräck, hela tiden med styvpappans motbjudande skratt överallt omkring henne. Hon kände hur hon kissade på sig....."
När hon vaknade såg hon ingenting framför sig och trodde först att hon förlorat synen och greps av en oändlig form av rädsla. Hon rös iskallt och låg som förstelnad på marken, händerna knutna och med ögonen infernaliskt blinkande som om hon försökte vaska ut en frans ur vitan.
När hon vaknade såg hon ingenting framför sig och trodde först att hon förlorat synen och greps av en oändlig form av rädsla. Hon rös iskallt och låg som förstelnad på marken, händerna knutna och med ögonen infernaliskt blinkande som om hon försökte vaska ut en frans ur vitan.
Intet ljud hördes någonstans ifrån, men till slut fick hon se det svaga ljuset från en månskära dold bakom sega moln. En frid spred sig genom henne då hon kom underfund med att hon bara sovit och drömt, igen.
Hela tiden dessa drömmar. Utmattad reste hon på sig och blev varse den ömmande ryggen. Tydligen måste hon ha legat lite snett på en sten eller ett ollon av något slag. En kvist kanske, för det gjorde fasligt ont längst nere mot korset.
Vattnet låg fortfarande blickstilla, som en dröm tyckte hon och rös av blotta tanken. Hon tog ett par lite trevande steg åt sidan och satte sig ner på den platta stenen som stod vid brynet. Hon frös lite och såg plötsligt att hennes byxor var blöta högst uppe på lårens innansida och mindes i det ögonblicket drömmen pånytt, där hon sprungit och sprungit fast hela tiden åt fel håll.
Fasan tog nya tag i henne och tårarna började återigen att strömma okontrollerat nerför hennes kinder....
Kommentarer
Trackback
