Än kanske en sekund i taget...
Det finns en gränslöshet som är svår, om inte omöjlig att vara medveten om, i kring oss. Som om tiden drösar sin sand över spåren vi lämnat efter oss och skapar ett tillsynes oändligt tomrum både framför oss likväl som bakom oss.
Endast i kraft av minnets lykta har vi förmågan att något så när kasta ljus dit in - dit inget annat når fram än de bilder vi skapat till förvaring för framtidens ädla bruk.
...
Vissa stunder slår förståelsen vågor högt upp mot det inre land vi kallar "det själsliga" och betydelsen om alltet stryker sitt finger över den skyggande sly som hindrar vyn att nå ända fram. Andra dagar verkar allt hopp vara borta likt en gårdagens vind över havets rand. Likt droppen syns inte längre skillnaden i havet.
Man är inte sig själv mer än kanske en ynka sekund i taget...
GOTT NYTT!
Kommentarer
Trackback
