Epicentrum.
Men även om jag nu hittat den färdväg jag skulle komma att använda, det verktyget som gick att färdigställa mitt trasiga inre med, så befann jag mig fortfarande på det minst gynnsamma stället av världar man kunde tänka sig. Jag var tvungen att leta upp en punkt i min tillvaro där jag kunde ligga i lä för allt som försiggick runt omkring, till dygnets alla timmar. Ingen lätt bedrift och absolut ingen självklarhet.
Det blev till att "jobba lite i bakgrunden" som det skulle komma att kallas, men att dölja min agenda helt och hållet för alla oönskade och oinvigda partier var inte heller det något självklart i sig.
Så utan att dramatisera för mycket stod jag i själva kraschens centrum, epicentret, där kreativiteten tillintetgjordes på daglig basis. Jag blev tvungen att ta ut den största avstånd för att för att komma mig själv nära.
Det gick, ibland, men oftast satte jag mig själv i väntläge och drogs med ut i strömmarna...
Det blev till att kvällarna tillskrevs mitt fortsatta sökande.
Ingen tillit sattes till gemenskapen - den man trodde fanns - ensam var stark i situationer som denna, denna den mest radikala yttern av min egen utveckling.
På något vänster skulle jag klara av att dribbla bort mina medfångar, mina medmissbrukare, mitt eget stränga missbruk och förena mitt sönderslagna inre och bli hel igen!
Och vägen, vägen den låg från och med nu öppen framför mig - med lik och allt strövandes omkring...
Så utan att dramatisera för mycket stod jag i själva kraschens centrum, epicentret, där kreativiteten tillintetgjordes på daglig basis. Jag blev tvungen att ta ut den största avstånd för att för att komma mig själv nära.
Det gick, ibland, men oftast satte jag mig själv i väntläge och drogs med ut i strömmarna...
Det blev till att kvällarna tillskrevs mitt fortsatta sökande.
Ingen tillit sattes till gemenskapen - den man trodde fanns - ensam var stark i situationer som denna, denna den mest radikala yttern av min egen utveckling.
På något vänster skulle jag klara av att dribbla bort mina medfångar, mina medmissbrukare, mitt eget stränga missbruk och förena mitt sönderslagna inre och bli hel igen!
Och vägen, vägen den låg från och med nu öppen framför mig - med lik och allt strövandes omkring...
Kommentarer
Trackback
