"Att dansa som om ingen ser på...
För mig handlar mycket i dag om att leva i mitt eget nu. Jag pallar inte dribbla in mig i för många olika, djupsjunkande syn på den verkligheten jag kallar min egen.
Om inte jag beger mig hän bakom de poetiska gränsdragningarna som jag kantat upp min värld med, så finner jag ingen som helst anledning att sönder-analysera varje steg, tanke eller beslut jag tar.
Nej, dit jag har kommit numera finner jag inte de behoven, det utrymmet att tillgå för att sådant skall kännas bekvämt. Och just; att mitt liv skall kännas bekvämt, är ett "keyword" i min tillvaro!
Det är högtid nu att få leva lite på villkor som jag själv kan diktera.
I all enkelhetens välmening strosar jag i dag fram med "Svenssons nya tofflor" och lever ett högst odramatiskt och väldigt lugnt liv. Vill jag uppleva världar som befinner sig "över kanten" av de domäner jag idag bemästrar, behöver jag bara ta steget in i mig själv och leta fram dem, precis som ett bläddrande i någon bok.
För världen ser så mycket annorlunda ut, så oerhört mycket bättre ut än om jag jämför med tidigare skepnader i form av brutna och skamfläckade år av mitt liv. Jag känner till bakgrunden själv och nöjer mig faktiskt med det - nu!
För allt har sin tid trots allt. Inga scheman finns egentligen, inga manus är skrivna trots att många av oss gillar att tro det. Att det kan finnas en mening med att saker och ting utspelar sig på ett visst sätt - si eller så - kan försåvitt mycket väl stämma, men att säga att liv skulle vara förutbestämda, tycker jag bara låter som en massa dravel! Det är som att ta den enkla vägen hem. (om man nu kan tro på ett sådant hem, vill säga?)
Likväl som det kan strös stjärnglans av framgångens glitter kring en människas liv kan det även läcka ut ett förtidigt grundstött liv ur en annans. Det kan - i de båda fallen - lika gott vara dig som mig, eller andra vägen som följd. Så opersonligt tror jag livet artar sig - i utgångspunkten. Mer förutbestämda i fråga om våra "öden" tror jag inte vi är.
Och det inger mig tillräckligt med trygghet i mig själv att veta det. (allt jag behöver veta är just självet!)
Vi väljer att dansa, vi människor och i min värld är det fördelaktigt "att dansa som om ingen ser på..."
Likväl som det kan strös stjärnglans av framgångens glitter kring en människas liv kan det även läcka ut ett förtidigt grundstött liv ur en annans. Det kan - i de båda fallen - lika gott vara dig som mig, eller andra vägen som följd. Så opersonligt tror jag livet artar sig - i utgångspunkten. Mer förutbestämda i fråga om våra "öden" tror jag inte vi är.
Och det inger mig tillräckligt med trygghet i mig själv att veta det. (allt jag behöver veta är just självet!)
Vi väljer att dansa, vi människor och i min värld är det fördelaktigt "att dansa som om ingen ser på..."
Kommentarer
Postat av: sara
Åh då måste jag läsa boken, hoppas att jag gillar den minst lika mycket som cider hus reglerna.
Du har fångat mig i ett nötskal, jag dansar alltid som om ingen såg på även när de gör det. Både metaforiskt och bokstavligt talat.
Trackback