I huvudet på KJELL -

Överviktiga människor på gymmet...

Någonting av det som glädjer mig, det är rätt mycket annars vill jag bara inflika, är att se överviktiga människor i gymmet. Att se den osäkra, lite pressade blicken då de för första gången beger sig ner bland rullband och Eleikomaskiner, speglar och dunkande musik, undrande hur allt detta fungerar, gör mig glad inombords. Jag vet själv hur mycket viljestyrka det krävs för att bryta destruktiva mönster och göra någonting åt sin utsatta situation. För många av oss som inte bär på "problemet" att vara överviktig kanske det inte är så lätt att förstå, men efter några år i gymmet så kan jag understryka det faktum att den största bedriften av allt, är att börja, att ta det där berömda första steget!

Säkerligen finns det dom som inte alls störs av att bära på ett antal extra kilo, som faktiskt VILL vara överviktig, som känner sig bekväm i det. Men jag tror nog att majoriteten INTE känner så. Det är nästan omänskligt lätt att falla in i rutinerna som styr ens vardag på ett sätt där man helt "glömmer bort" sin egen kropp. Vardagen som sådan innehåller nog, och bör nog också innehålla, kvaliteter som sätter fokus på andra betydande inslag. Livet bör vara fullt av dem! Säkert sant, men jag skulle väl vilja säga till en viss grad, i alla fall. Den globala bantningshysterien som svept över och faktiskt fortfarande sköljer över oss genom media av alla de slag, måste ju någonstans ha en viss substans, eller? Jag tror nog det, och jag tror också att någonstans så vill nog de flesta som bär på övervikt göra något åt sin sak men hämmas starkt av det mentala hindret som föreligger att kunna ta det där första steget ner i ett nytt gym.

Det är detta som glädjer mig så i frågan, att människor har övervunnit denna spärren och visar sig själv den styrkan och visar sig själv den respekten det faktiskt krävs.

I många många fall kan jag tycka att en människa med hull är en vacker människa ( PS! nu pratar jag den rent kroppsliga "skönheten" inte den värld av andra dylika skönhetstecken vi alla bär på genom alla tider!). Men det handlar inte om vad jag eller någon annan människa tycker, utan det handlar om vad var och en tycker själv! Det är viktigt att poängtera här! Det är ett känd faktum i dag att fetman ökar över hela världen, och alla vet att vi här pratar om ett problem i stor skala. Och det är där min kärna ligger, att se människor göra någonting åt sin situation. det glädjer mig oerhörd mycket!

Jag har själv gått ner i runda slängar drygt 20 kilo de senaste ett och ett halvt åren, medvetet, med stark inriktning på vissa träningsprogram jag själv gjort i ordning, och konceptet fungerar i all sin prakt. Det finns inget "bantningsprogram" som slår det enklaste sättet av dem alla: att röra på sig och sin kropp! Det är allt det handlar om. Inte "wondermachines" där du kan sitta framför TVn och bläddra i någon blaska under tiden och förvänta sig att kilona skall flyga i väg, eller montera på sig diverse elektroder som genom pulserande ström får valkarna att försvinna och rutorna att uppenbara sig, ja och så vidare och så vidare... Det är det som gör mig så glad att se när människor bryter mönster och gör en ihärdig insats för att må bra eller bättre. För när allt kommer omkring, hör ni, så är det väl det vi alla vill, eller hur, att må så bra man kan?

:-)

2010-01-11 @ 09:02:45 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Micki

Håller med dej på aalla punkter. Det jag har att tilla

ägga är att jag i hela mitt liv har varit aldelles för smal och fått kämpa för att behålla mina kilon. Nu på äldre dar ;-) har jag gått upp ganska ordentligt i vikt. Vet inte hur många kilo eftersom jag inte äger en våg, men från storlek 38 till storlek 42 på ett halvår (vad det nu innebär i kg kanske går att listaut??) Personligen gillar jag mina killon då jag tror mej ha en annan uppfattning om skönhetsideal. Men, det jag nu känner obehag inför är att jag fortsätter att öka i vikt. Det finns ju en gräns för vad som är bra för kroppen oxxå och jag tycker det räcker med att jag har fibromyalgi att kämpa med. För första gången i mitt liv jan jag relatera till vad andra människor känner när det gäller övervikt. Hoppas att nån gång mänskligheten kan sluta skuldtrippa människor som inte "håller måttet" oavsett vad det gäller. Då skulle många slippa slösa energi på att kämpa mot förutfattade meningar och lägga energi på att vara må bra och vara glada istället.

Ha det bäst

Micki

2010-01-11 @ 11:15:06

Postat av: Kjell

Hej igen Micki! :-)

Jag förstår dig. Det här med fibromyalgi är en svår bit att knäcka. Jag har flera vänner som också har fått den diagnosen och de har också svårt med det här med träningen vis avis kost etc etc..

Rådet till dig är att kontakta en kostrådgivare som kan hantera detta och försök hitta en lösning individuellt anpassat för dig och ditt speciella behov. Jag kan inte och vill inte heller ge några råd i frågan eftersom jag absolut inte har de kvalifikationer som krävs.

Med åldern ;-), förändras ju kroppen ideligen och vill också arbeta ner sin föda på ändrade villkor allt efetersom. Detta är också frågor en sådan kostrådgivare kan guida dig fram i, för du, det är en riktigt jävla djungel det här med kosten!!!!

Lycka till, min vän!!

:-)

2010-01-11 @ 12:20:06
URL: http://ktorum.blogg.se/

Postat av: Mikaela

Bra skrivet Kjell!! Det första steget är nog den svåraste biten för många.

2010-01-12 @ 15:33:42
URL: http://fysisk.blogg.se/

Postat av: Kjell

Jaa Mikaela, det är ju ofta så det är...

2010-01-12 @ 17:23:53
URL: http://ktorum.blogg.se/

Trackback