I huvudet på KJELL

För åratal sedan, då jag bodde i Stockholm, faktiskt i början av min tid där, lever jag ibland igenom just ett sådant minne. Det finns ingen egentlig orsak till exakt varför just denna stund har växt sig så starkt i mig. Jag har inte kunnat hitta någon klar bakgrund till vad det är som känns så tilltalande i detta möte, men nu är det engång så. Att det gjorde intryck på mig har jag full förståelse för i och för sig, då karaktären både i och i kring mötet var så extraordinärt och så rakt igenom mänskligt. Så sårbart, liksom...

Under den aktuella tiden var jag en trogen "klubbare" och befann mig ofta i utelivet i storstaden. För tiden var det svartklubbarna som oftast drog det längsta strået när klockan började närma sig stängningsdags för den resterande delen av Stockholms krogliv, och vi blev ofta sittandes där till långt in på morgontimmarna, och ja, ibland även längre ändå...

När vi hade tömt den sista ölen begav vi oss iväg ut mot Odenplan där klubben låg, och av någon anledning så blev jag ensam där på gatan. De andra i mitt följe försvann så jag begav mig neråt gatorna för att ta mig hemåt med någon buss. Jag kom i prat med en tjej vid busskuren och vi slog följe en bit neråt. Mitt minne sviker mig en hel del här och ger mig inga trådar att hålla i förrän vi sitter i en gräsäng och tittar avslappnat ut över Riddarfjärden, som ligger spegelblank och stilla där nere. Det är söndag morgon, och stadsslamret bär tydligt prägel då trafiken är glesare än vanligt och tågtrafiken ligger mest stilla. Endast de kvartsmässiga pendeltågen bryter lugnet från tid till tid.

Vi ligger på rygg bredvid varandra, med goda och dryga armlängder mellan oss - så det var aldrig tal om någon som helst sexuell anspelning, vilket inte sällan skulle varit fallet vid sådana här tillfällen och i den här åldern. Nej, det var ett mycket avslappnande möte, helt utan villkor.

Tjejen, vars namn jag glömt för länge sedan, var en gatuprostituerad som nyss fyllt tjugo-nånting och var nog bland det mest härjade jag sätt i tjejväg, ja om inte männsikoväg någonsin. Men det spelade ingen roll. Våra utseenden saknade helt och hållet betydelse där vi låg i tystnad och bara lät blicken leka med molnen som sakta flöt förbi oss, över oss. Grässtråna som hävde sig långt över våra liggande kroppar, vajade långsamt fram och åter och liksom klädde in bilden med en ram. Fågelsången började tillta allt mer och för allt vad jag visste, så smakade den här morgonen så vidunderligt skönt där jag låg i gräset och hänfördes av mina sinnen med en vilt främmande människa.

Vid en punkt började hon tala. Hon berättade om sin barndom som varit i någon förort till Stockholm och hur hon blivit misshandlad och utnyttjad av sin styvfader genom många och unga år. Hon berättade det hela så öppet och så ärligt att jag aldrig fått för mig att betvivla det hon sade, någonsin. Hon berättade om sin uppväxt med alkoholen och drogerna vid sin sida, dels genom sitt hem, men sedan också genom sin vänkrets. Hon bekände ett misär så otroligt, och på ett så spektakulärt rent sätt, så att jag trollbands av hennes berättarnät. Hon talade om sina år på gatan där hon bott de senaste åren och sin kamp för att var och varannan dag skaffa sina pengar till knarket - genom sin prostitution. Hon färgade in ett helvete med sådana ord så att jag inte glömt dom än i dag. Hon berättade att hon varit smittad med HIV sen tre år tillbaka - och då var hon knappt hunnit bli dryga tjugo år...

Jag har mellan tider och stunder funderat på hur det gått för den här tjejen jag mötte den där morgonen i Stockholm för ungefär femton års tid, sedan. Hon torde vara (om hon lever!) i mitten av trettiåren i dag.

Trots mina sexton år i huvudstaden är detta mötet ett av dem jag minns som klarast i dag, och det tycker jag är anmärkningsvärt. Nu betyder det absolut mycket mer än vad som återgetts här, i detta korta inlägget, men själva kärnan, essensen mellan oss två var så likartat så jag nästan skrämdes - mer än vad jag ville erkänna själv, och lär nog redovisas i mycket större utsträckning under andra former och forum...

Att den här tjejen äger en plats i mitt hjärta, det är nu ett som är klart!