I huvudet på KJELL

Livet är så mycket mer än vad som kan skrivas rätt fram. Inslagen som döljer essentiella nyanser skapandes frid och lycka nog att orka fortgå även genom svåra och prövande stunder, är så finmaskade att de knappast märks för själv, den mest vakna individen. Nätverket är så finflätat och intrikat, så skulle tanken ens nudda kring vetskapen om det som missats, vore det förmodligen nog att slå ner var och en av oss. Det är här jag tycker så kärt om att rota runt, söka i mig själv, då jag vet att det finns oöppnade oändligheter att ta hand om.
Dörrarna är så ofantliga till sina antal och makalösa med sina dolda rum, att jag översväms med förbryllad lycka som i sig är en gåva, en utmaning att överhuvudtaget känna existerar.

När jag rör vid det onda som hänt i mitt liv skönjer jag den tacksamhet den skänker mig vid sin närvaro och jag kan nästan höra röster inuti den tår, som svidande skulle funnits, men dock aldrig hann sjunga sin sång på min kind. Ett mysterium tar återigen sin form kring det blanka ark som svällande sträcker sina vyer mot mig och ger mig frid att ta steget ännu lite längre ner i mitt inre...