Kom inte och fucka med mig!
Efter att i många år levt bland människor utan några större moraliska djup, tar det tid och ömsomhet att lära sig våga lita på nya vänner och alla andra, för den delen. Nu är det ju inte heller så att jag varit fullständigt främmande för "vanliga människor", ingalunda, men trots allt förbannat ovan vid dem under antalet år.
Nu är det inte heller någon merit att se människor, medmänniskor knarka sig till döds, uppleva individer som säljer sina flickvänner för en liten redline-påse eller råna medfångar på kåken för en guldkedja eller en bling-bling klocka. Att jämnt och ständigt höra degraderande ord om nära och kära, leva tätt intill en värld av otroheter, förtal och manipulativ smutsförsköning. Att brottas med tankeströmmar kring egna vinningar, förvridna lustspel, avvund och idel bitterhet och falskneri kräver, och kommer alltid att vara en betydande uppgift att frigöra sig från. Det behövs tid för att lära sig älska igen, lita på någon och för att våga låta sig närma någon eller låta sig komma närmare, igen...
Att se sin motsvarighet växa sig hotfullt stark i det samma hjärta man lärt leva med och igenom, hur svart det än måtte vara blivit, är en krävande synopsis att tillgå i stundens förtvivlande förvirring. För ingenting annat kan det vara än idel förvirring och kaotiska mönster i en dåligt flätat väv. Inte ens i mig själv har jag kunnat spåra den jag i verkligheten är. I sanning är jag min bästa fiende...
" Som för att understryka sin rätt att tvivla på och göra sig själv rättvisa, lät han mannens ord rinna av honom. De var inte ämnade för en sådan som han själv, det visste han, för egentligen befann han sig inte där han någonsin kunde vara önskad. Han hade ju misslyckat fatalt i livet, inte ens som kriminell missbrukare kunde han duga. Ideligen förlorade han sin rätt att bära sin frihet och fann sig själv sittandes med ågren kvästat i halsen bakom lås och bom. Han kände sig hatad i livet lika mycket som han hatade livet självt och här stod han alltså framför en människa som antydde någonting han förnimmade med... förtroende?
Det förekommer ytterst sällan normala normer bland "de ofrälse deep in the underworld" så att säga. Och säga vad man vill, men har man inte varit där så har man heller ingen aning...
Nu är det inte heller någon merit att se människor, medmänniskor knarka sig till döds, uppleva individer som säljer sina flickvänner för en liten redline-påse eller råna medfångar på kåken för en guldkedja eller en bling-bling klocka. Att jämnt och ständigt höra degraderande ord om nära och kära, leva tätt intill en värld av otroheter, förtal och manipulativ smutsförsköning. Att brottas med tankeströmmar kring egna vinningar, förvridna lustspel, avvund och idel bitterhet och falskneri kräver, och kommer alltid att vara en betydande uppgift att frigöra sig från. Det behövs tid för att lära sig älska igen, lita på någon och för att våga låta sig närma någon eller låta sig komma närmare, igen...
Att se sin motsvarighet växa sig hotfullt stark i det samma hjärta man lärt leva med och igenom, hur svart det än måtte vara blivit, är en krävande synopsis att tillgå i stundens förtvivlande förvirring. För ingenting annat kan det vara än idel förvirring och kaotiska mönster i en dåligt flätat väv. Inte ens i mig själv har jag kunnat spåra den jag i verkligheten är. I sanning är jag min bästa fiende...
" Som för att understryka sin rätt att tvivla på och göra sig själv rättvisa, lät han mannens ord rinna av honom. De var inte ämnade för en sådan som han själv, det visste han, för egentligen befann han sig inte där han någonsin kunde vara önskad. Han hade ju misslyckat fatalt i livet, inte ens som kriminell missbrukare kunde han duga. Ideligen förlorade han sin rätt att bära sin frihet och fann sig själv sittandes med ågren kvästat i halsen bakom lås och bom. Han kände sig hatad i livet lika mycket som han hatade livet självt och här stod han alltså framför en människa som antydde någonting han förnimmade med... förtroende?
Nej, här måste finnas något han missat, förbisett i farten. Det gällde att se upp nu och han bestämde sig genast för att spela ut denna människa han stod inför och syna hans riktiga jag.
Kom inte och fucka med mig!
Ingen hade ju någonsin brydd sig förut, så varför skulle de börja nu...?"
Kommentarer
Trackback
