I huvudet på KJELL

Hon nynnade sin musikslinga i huvudet och förställde sig texten bredvid däri, då hon äntligen efter nästan timmen slagen, hittat rätt ven att slå i sig grejerna på. Lika lite som hon varit medveten om den uppdiktade sången i sitt huvud märkte hon hur dagern försvunnit och kvällsmörkret sänkt sig över landskapet utanför det smutsiga fönstret. Inte alls så olikt den omärkbara övergången mellan drogernas skiftande krav; första tidens skojfriskhet och skrattbringande fridfulla lek med de aktiva sinnena, tills då de blivit ett tvångsmedel vars strypgrepp blivit allt tightare för varje dag.
Nu var den borta, den sprittande lystern i hennes ögon hade bytts ut mot en genomträngande och nästan apatisk likgiltighet vars distans redan nått den punkt då hon hade svårt att känna igen sig själv tittandes i spegeln.
Men även tankarna kring sin egen åger hade flugit sin kos för länge sen, förlikningen med sitt öde var allomgripande och fullständig och ingenting gällde längre än att hitta den endaste ven som fortfarande funkade och fylla den med "det eviga guldet..." Det fanns bara en kärlek..."

Jag har aldrig satt en spruta i min arm. Jag har aldrig egentligen ens varit i närheten av det heller, men ingalunda har jag inte varit något mindre av en narkoman för det om.
Jag föll aldrig för den lögnen att "nej men jag injicerar inte så det är lugnt..."
Hur less var man inte på att höra denna löjeväckande fras som aktiv missbrukare! Och vilka diskussioner har man inte befunnit sig i kring temat!
Så oändligt många människor, unga människor, faller och faller allt djupare i sitt missbruk omsvept i den tron att allt är lugnt bara jag inte använder sprutor. Om någonting kan betecknas som "inkörsport" så är det väl detta om något. Precis som det "oskuldsfulla" i att bara röka på sina jointar, eller röka drake... Så jävla banalt, idiotiskt och fullständigt livsfarligt!