I huvudet på KJELL

En annan dimension kanske är ett bättre vald ord för det "liv" som lever fritt inom oss alla - och i den andan mig. Att nå fram till denna - min kärna - har jag inga andra verktyg än det transparenta världsspråket inom poesi kan erbjuda mig, där tusen känslors trådar vävs samman till nösten jag egenhändigt och med försiktigt lagd hand, nystar in och klär i mitt hjärta.

För när allt kommer omkring så finner jag mig som det krossade glaset, spridd för dagen i tusentals klart skurna bitar och bara väntar på rörelsen som skall samla dem samman och göra de (mig) hel igen.

Det svåra börjar här. Det viktiga steget har redan tagits och tillvaratagits - nu återstår endast resten...att samla det diffusa, subtila, den emotionella vävnad som flytande i mig vägrar att ge sig till känna i mina trasiga fönster. Här börjar den egentliga resan för mig och som är den svåraste biten att förmedla på rak väg. Jag är även skyldig min samtid och mina samtida detta!

Därför börjar nu världen att förändras, den världen jag kommer skriva om; jag kommer söka mina spår genom poesins evinnerligt flyktiga (tillsynes) vägar. Och trots den flummiga framtoning som lär komma för dagen, så tjänar det ett syfte - mitt syfte - att bli hel igen, så gott det går!
Jag vägrar låta mig besegras av det jag inte känner igen i mig själv, det ligger helt enkelt inte för mig, för det är livet alldeles för stort och för den delen, härligt.
Jag söker genom fortsättningen svaren på frågorna jag inte ens vet att ställa av den enkelhetens förklaring att jag känner dess liv röra sig inom mig och måste få veta varti den bottnar...