Innersta förstånd.
Jag äger en övertygelse om att genom missbruket har mina ögon lärt sig se i andra perspektiv än vad jag nog skulle gjort annars. På gott och på ont självklart, men eftersom jag nu upplevt de åren jag getts till skänk i miljön jag i dag förkastar på det största, så har jag inga andra val än att se det som gott. Allt annat vore befängt och skulle försätta mig på den bittra tronen, utslängt i kylan av mig själv. Jag kan inte göra det, är inte man nog till det och framförallt; är inte lagd åt det hållet...
Som jag ser det är jag här (på jorden) för att leva det liv jag har fått och allt som finns i det. Det är min lott och jag har accepterat detta för länge sen. Allt som hänt i min sfär är mitt och jag skulle aldrig velat varit utan en endaste sekund av det, så enkelt är det.
Jag älskar livet, har alltid gjort det och kommer alltid att göra det. Det är inte alltid lika lätt att komma ihåg sin egen kärlek till livet genom alla stunder av nålögor som skall passeras, men så är det att vara människa!
Om något skall höjas upp så är det min egen ovetskap, okunnighet om den jag är och min tacksamhet för allt det sökandet jag har liggande framför mig. Det jag inte ser, vet eller har grepp om, gör mig rik, ger mig mångfald och lust att se en ny och vacker dag resa sig från sitt slummer genom natten. Som ett barn stiger jag upp med de första strålar från det spretande ljus som kastar skuggor på sin flykt, där de i vildhet drar sig långa och tunna runt husknutar, trän och parkbänkar.
Ett skifte i melodin väcker dagern till sin post och ännu ett lyckligt slut avslutar kapitlet...
Det finns så mycket att ta av och ge ifrån, så lite av den stora konsten är att veta varifrån en början har sitt ursprung. Som tur har äger vi alla var vår början till det innehåll som skapats för oss - och så även jag.
Genom orden ser jag det gömda och får på så sätt ruckat på den gamla tunga stenen som fjättrat mina sinnen med sin tyngd.
Där, i glipan, randen kring marken där världarna sluts i varandra, spricker ett vagt ljus den mörka hinnan och den möjliga färdvägen (som var skapat för länge sen) bjuder ut sin assistans till ett lopp mot livet.
Så mycket känslor ligger vilandes i dessa ord som nyss skapats och än mer frid ligger dvalt i dess innersta förstånd för den som berörs...
Som jag ser det är jag här (på jorden) för att leva det liv jag har fått och allt som finns i det. Det är min lott och jag har accepterat detta för länge sen. Allt som hänt i min sfär är mitt och jag skulle aldrig velat varit utan en endaste sekund av det, så enkelt är det.
Jag älskar livet, har alltid gjort det och kommer alltid att göra det. Det är inte alltid lika lätt att komma ihåg sin egen kärlek till livet genom alla stunder av nålögor som skall passeras, men så är det att vara människa!
Om något skall höjas upp så är det min egen ovetskap, okunnighet om den jag är och min tacksamhet för allt det sökandet jag har liggande framför mig. Det jag inte ser, vet eller har grepp om, gör mig rik, ger mig mångfald och lust att se en ny och vacker dag resa sig från sitt slummer genom natten. Som ett barn stiger jag upp med de första strålar från det spretande ljus som kastar skuggor på sin flykt, där de i vildhet drar sig långa och tunna runt husknutar, trän och parkbänkar.
Ett skifte i melodin väcker dagern till sin post och ännu ett lyckligt slut avslutar kapitlet...
Det finns så mycket att ta av och ge ifrån, så lite av den stora konsten är att veta varifrån en början har sitt ursprung. Som tur har äger vi alla var vår början till det innehåll som skapats för oss - och så även jag.
Genom orden ser jag det gömda och får på så sätt ruckat på den gamla tunga stenen som fjättrat mina sinnen med sin tyngd.
Där, i glipan, randen kring marken där världarna sluts i varandra, spricker ett vagt ljus den mörka hinnan och den möjliga färdvägen (som var skapat för länge sen) bjuder ut sin assistans till ett lopp mot livet.
Så mycket känslor ligger vilandes i dessa ord som nyss skapats och än mer frid ligger dvalt i dess innersta förstånd för den som berörs...
Kommentarer
Trackback
