I huvudet på KJELL

Det var ingen sak att dribbla runt Thommy och hans anhang, de hade ju aldrig mött mig påtänd på något vis och själv var jag ju ett helproffs på den kanten. Manipulation är ju ingen nyhet för den som missbrukar.

Jag började "smyg-dutta". För att mota mot mina vanliga mått, väldigt lite - jag behöll en viss distans ändå, vilket gjorde att jag kunde hala ut mitt eskalerande och dölja missbruket på "ett snyggt sätt".

Men, jag visste ju att vägen jag återigen befann mig på inte ledde någon annan vart än där jag kommit från, och det fanns ett inslag i mig som signalerade hysteriskt. Det var ju gått ungefär ett års tid nu där jag i princip hållit mig klarvaken och nykter, fått ordning och balans lite var stans i min egen kropp och fått se en hel del nya saker som hörde livet till. Och att inse att jag nu var på väg att lämna detta, sved i mig. Men just för tiden kunde det inte hindras...
Jag drogs ut från det säkra landet som nålen mot magneten och översköljdes av den gamla bekanta känslan av uppgivenhet och vanmod. Nätterna blev återigen långa och sömnen uteblev med tiden helt och hållet. Visst, jag skötte ändå mina uppgifter på gården, hästarna fick sitt  och även min roll i Thommys garage. Men jag visste att jag befann mig på glid och att det numera bara var en tidsfråga innan mina väggar skulle rämna och det inuti  fallera. Återigen, den gamla klassiska...

Mitt uppe i allt det som pågick i mitt allt mer kaotiska liv, anställde Thommys fru en ny ridskole lärare - eller det kanske är rättare att säga lärarinna. En tjej på några och tjugo år kom en dag upp i stallet och kollade sig omkring, tittade på hästarna, boxarna och allt vad en i hennes yrke gör. Själv befann jag mig mitt i förmiddagens oändliga mocknings-slit men fann ändå tid att stanna upp och hälsa. Man var ju ärtigt lagd, liksom.

Tina hette hon och runt henne studsade två stycken kinesiska naken hundar, en ras jag faktiskt aldrig förr sätt på  nära håll. Finurliga var de, kineserna, där de sprätte runt utan päls men med jordens kalufser fladdrande kring huvud och tassar.

Tina kom tydligen från Halmstad vilket var en stad jag visste föga om och förmodligen brydde mig ännu mindre om. Men hon var trevlig så det förslog och jag fann ingen anledning att visa någon dålig stil gentemot henne (det var för tillfället väldigt kylslaget i relationerna mellan frugans stall och Thommys garage-verksamhet och det hade gått så långt att vi var förbjudna att tala med varandra!). Hon var ju (lyckligt) ovetande och kunde inte hållas för någonting av den galenskap som utspeladde sig mellan "de härskande" aktörerna.
Det klaraste minnet (förutom det uppenbara som kommer längre fram), var att under Tinas andra dag på stallet skulle hon klippa några hästar. Hon gjorde så - mycket snyggt också, förresten - men lämnade det avklipta håret kvar på golvet. Jag noterade detta så klart, eftersom det var jag som strosade runt där dagarna igenom med mitt pyssel och passel och tänkte väl att hon bara glömt bort det hela. Hon fångade säkert sitt förnuft och städade upp efter sig nästa dag. Så jag lämnade hårtofsarna där nere på stallgolvet. Dagen efter när det så var dags för fodringen så låg högarna fortfarande kvar. Det förbryllade mig att människan inte kunde ta upp skiten efter sig och lät det bara ligga kvar, som om hon inte ens sätt det ligga där.

Nästa dag, samma sak och jag började få ett horn i sidan på henne. Efter fjärde dagen tog jag upp håret och förbannade henne högtidigt som en av de sämsta tjerna jag någonsin stött på och fann ut av att vi helt klart kommit på "ofot" med varandra från och med nu. Hon blev genast "en av hästmänniskorna" och jag förpassade henne ut i kylan till de andra.

Inkvarteringen till oss som kommit utifrån till gården, var på det övre planet över stallet. Jag hade sen länge nu haft det första rummet efter trappan och fick nu den nya grannskapen i form av Tina från Halmstad. Vi delade det gemensamma köket som låg på samma våning och det blev naturligtvis ofrånkomligt att inte stöta på varandra allt eftersom tiden flöt i väg.

Jag har aldrig varit långsint, inte ens i missbrukets alla olägenheter och allsköns "missfits" och var det inte heller mot nu. Så småningom kom vi allt stadigare i pratlig ton och jag fann strax ut att hon var en hyvens hygglig tjej. Vi lade snart historien om håren bakom oss, skrattade snart åt det och istället släppte varandra allt närmare inpå livet.
Just där och då hade jag ingen som helst aning om hur stor hennes betydelse skulle bli för mig och mitt framtidiga liv. Och hundarna, dessa underbart förföriska och charmerande naken-hundar, fick mitt stenhårda hjärta att smälta vid första ögonkasten...

Tina och jag utvecklade en nära relation under tiden på gården vilket inte synades med goda ögon från frugan, Jenny. Hon i sin tur var tydligen besvärad med vissa mentala skärpunkter och var ju också upphovsmakaren till de alla olika intrigerna på gården, de som hon gödde den flammande elden med, mellan alla individer som vistades där och arbetade där. Hennes del av verksamheten var uppbyggd på billig, importerad arbetskraft, främst från de olika östblocksstaterna och jag hade förstått sen länge att det var i det skenet hon sätt även mig. Men jag var aldrig där för att tjena några pengar åt mitt fattiga liv i ett annat land. Det var där hon misstog sig då hon lät mig falla in i den bilden. jag kom från ett liv i trasor och ville kämpa mig från det med näbbar och klor. Jag var där enbart för att fly mitt hårda liv på gatan och brydde mig inte ett dugg om några av hennes pengar, inte alls. Alltså fick hon aldrig det samma greppet om mig som på alla de polacker, ester eller ukrainare hon sen tidigare anställd för en billig peng och tarvliga villkor.

I det avseendet använde hon sig mest av allt mig som ett redskap i sin kamp mot att få grepp om Thommy och fixerade lögner om en pågående relation mellan henne och mig. Nu köpte ju aldrig Thommy dessa fabricerade lögner någonstans och vi flinade mest av historierna och som nådastöt kom det för dagen att Tina och jag befann oss i en nära relation. Det kokade då över för Jenny som lagt ut i det vida och det breda hur jag hade ögnat in henne och skickat henne förföriska blickar och flirtande gliringar, och avskedade Tina efter ett halvår som ridskole-instruktör, enbart för hennes involvering med mig. (I efterhand, när stormen lagt sig, påstod hon sig agerat i Tinas försvar gentemot den "farliga missbrukar-typen jag var och ville ingenting annat än "den lilla tjejens bästa!")
Jag kan inte annat än tacka Jenny för detta tilltaget i dag, då historien kommer att visa hur avgörande det blev för hela den kommande "sagan..."