I huvudet på KJELL

Det är en ofantlig skillnad på de olika drogmiljöna som florerar i samhället. För den nyrekruterade, spricker den oskuldsfulla myten relativt omgående när stegen börjar ta sig inåt i "Landet". Omärkbara gränser passeras ideligen till en början och utan att veta ordet av befinner en sig långt ute till havs...
Den avlösande faktorn är mjuk till en början, då alkohol och hasch sedan en tid tillbaka flätats samman som i en gladlynt och högst underhållande dans. Man har plötsligt hur jävla roligt som helst och utan det minsta bekymmer för någonting. Det tillståndet bedöver allt annat i ens tillvaro som måtte göra ont. Sammantaget går händelsförloppet av stapeln i den åldern (oftast) då man är långt ifrån färdig utvecklad som människa - och utan förmågan att kunna se "det större sammanhang" är man mycket illa ute (nyrekruteringen är därför en barnlek!).
Inte olikt Bambi på den hala isen, glider man runt lite i startskedet utan den minsta aning om någonting annat än rusets engagemang i den egna kroppen och de påföljande glädje-yttranden som sköljer över en. Man blir hängiven från dag ett och ovetande korsar man redan här ett flertal gränser.
Den mest primära (och farligaste!) är vetskapen om hur bra man kan må (!), genom att bara blanda ner lite sötluktande gegga i en bunt tobak - och försvinna bort i ett tillstånd som tar bort det onda.  Värre än så är det ju inte! Vem vill inte sitta i go`stolen och laborera med sköna drömmar än att ältra sig i mardrömmar och ångest, kanske i en tonårings spretande tankevärld?
Man vet sedermera ganska omgående att det man håller på med är långt i från lagligt och skyggar därmed undan mer och mer. Försiktigt till en början, och må hända med ett urval kompisar man inte ville välja i första handen, för bara en kort tid sen. Ens närmaste vänner från tiden innan, hamnar lite dimmigt i skymundan allteftersom man själv sjunker ner i djupet. Själv märker man inte detta skedet alls, utan ser det mera som en befrielse att man äntligen blivit själv och kan behandla sig med drogen. Personlighetsförändringen har redan startat sin omvandling sen ett tag nu. All annan närvaro, förutom de som delar detta nya intresse, känns besvärande och påtvunget. Man vill bara bort, ifrån, vara själv...

Jag hade "turen" att inte behöva genomgå den största av dessa processer i Grimstad, min lilla barndomsby av de minsta av mått. Just i det skedet där jag nyss beskrivit, gick mitt flyttlass till Stockholm där hela min världsuppfattning sattes på ända.
Som sagt, processerna var givna som förklarat här ovan, men takten och magnituden var så svindlande mycket större än "hemma..." Jag skulle snart bli varse detta i större ton än någonsin förut. Ja mycket större än jag hade en aning om...

Den framfart som jag hamnade i är, skulle jag vilja säga, av "klassisk art". Lite alkohol i min ungdom, sen lite hasch - som blev mera allteftersom tiden gick. Sedan dök amfetaminet upp i min vardag och allt löpte på så mycket mycket snabbare. Under den första tiden flöt det på i "kontrollerade former", tills den dagen då jobbet inte fanns kvar (hur otroligt det må låta så slutade jag där själv!).
Efter det hade jag överskridit så många gränser så jag var redan åt helvetet ute från land...