"TRO PÅ"
Det är rätt spännande, om man klarar av att se situationen för vad den är och kanske bortse från det mest uppenbara; att man är den fängslade människan. Går det bara att höja blicken över det nerslagna (jaget) och skåda en bortomliggande framtid - och greppa dess mål, så börjar snart vindarna kittla under vingarna och färden har börjat.
Väl där uppe, ovan sig själv som i en dröm (trots det drömlösa...) finns krafter att fylla sina uttömda förråd med. Många gånger om!
Väl där uppe, ovan sig själv som i en dröm (trots det drömlösa...) finns krafter att fylla sina uttömda förråd med. Många gånger om!
Konsten är att ta det lugnt och försiktigt.
Till en början bara "nosa sig fram", liksom de sökande stegen över en okänd, bräcklig is. För om man inte känner sig själv är man även främling i sig själv, och kanske framför allt; FÖR sig själv!
Det kanske bara låter som en massa halvflummiga ord, men är nog trots allt verklighet för väldigt många människor: vilsna!
Att jag råkade befinna mig där jag var, betraktar jag inte som någonting ringare än ett mirakel. För mig var det ett sådant då det öppnade sig möjligheter jag förmodligen - någonstans inom mig - trånat efter genom största delen av mitt liv.
Som det sätt ut fram tills nu fanns det inga möjligheter att ta i tu med det som behövdes. Det fanns ingen tid, inget rum eller ens förståelse överför det nödvändiga med mig själv. Jag såg inte mig själv och mina behov förrän jag satt inlåst utan möjligheter att bortse från just, mig själv.
Här inne kunde jag "höra" mina tankar på ett nytt, annorlunda sätt än innan, och jag fann det nästan svårare att INTE lyssna längre än att just lyssna.
Med små lätt försökande steg, inte långväga från stapplande, började jag leta spår att ta mig fram i.
Jag skall inte ljuga, det var svårt till en början. Antagligen balanserade jag mellan att ge upp och att låta processen fortgå framåt, vilket jag också valde att tro på, men exakt hur nära ett stundande fall jag egentligen var, vågar jag knappt tänka på.
Och just de orden"TRO PÅ" landade med tyngd i mig och började småningom att spira, gro, växa sig starkare och starkare.
Men inte direkt - fortfarande fick jag kämpa med näbbar och klor för att framtvinga mig själv till framgång.
Men det gick...
Kommentarer
Trackback
