I huvudet på KJELL

Jag har hela tiden vetat, även långt innan den här resans början, att mycket mera arbete skulle finnas för att nå botten i det här! Osäkerheten finns även fortfarande i mig om jag kommit till någon sorts avslut eller inte, kring henne. Det måste vara osagt vid skrivande stund - att jag kommit väldigt långt är hur som helst ett stående faktum.

Som hos alla barn finns den monumentala tryggheten hos ens föräldrar. Så även hos oss, mina syskon och jag. Ja såg på dem som mina riddare i alla väder som sig hör och bör, så min förvirring var ändlös när alkoholen började särprägla familjens innersta.

Mina minnen kring min mor vill för alltid vara inbäddade i "flaskans konst" på ett sätt jag nära förknippar med döden och mängder av ödeläggelse och rötter av ondskefullhet. Det är dessa inslagen som skiljer sig så från "min fars berättelse", och att de ligger - inte mycket - i en mer avgörande period i livet då min ålder befann sig på ett lite annorlunda stadie.

Hela min världsuppfattning och livsuppfattning ändrades då jag fick uppleva att mina föräldrar kunde dö, försvinna från ena dagen till den andra. Och då min far dog sattes någon sorts återknytningspunkt i spel; allt ändrades från den dagen av, på gott och ont - men mestadels ont.

Min mor drack redan gärna innan min far gick bort. Mest kanske då han befann sig borta på jobb vid någon utkant av världen, men även när han var hemma. Då drack de gladeligen båda två. Men det fanns alltid en närvaro hos oss i familjen ändå,likt band som knöt oss tillsammans till en helhet. Det fanns kärlek till varje pris, vi var trygga alla vi barnen...

När min far dog till sjöss den sommaren blev det ett abrupt stopp på detta, denna trygghetskänslan. Allt började med att vår morfar talade om telefonsamtalet han fått, till oss; min mor och oss ungar.

Även om inte jag själv kanske förstod vidden av det hela just då så satte min mors reaktion djupa spår i mig. Hon gallskrek av förtvivlan, chock som nästan gränsade till galenskap och fick mig att känna mig verkligen som den minsta lilla, räddas sak i världen. Jag skrämdes till skräck och kommer alltid minnas dagen som om den utspelade sig i går. Inget barn önskar att se sin mor så där  i ett sådant tillstånd. Mitt fönster mot världen spräcktes i tusen bitar...

Från den dagen, dagen då min far dog gjorde spriten, alkoholen på allvar entre i vårt hem och krossade allt som kunde finnas där för vår framtid att växa och näras...