Jag minns att jag tänkte på min far just då...

Det var faktiskt en ganska märklig händelse som inte är annat än fragmentariska bitar i mitt minne, men som bär en aura kring sig av en nästan övermäktig känsla...i färg. Mörk färg.
Det var ohyggligt länge sen och borde nog sättas i något sorts samband för att inte helt framstå som vriden ur en galenpannas verk. Det innefattar mer än endast minnen kring min mor, fastän det är hon som på sätt och vis framhåller huvudrollen. I alla fall i min värld, så som den uppfattades då...
Det fanns en tid inom min barndom då morsan och farsan försökte reda ut lite gnissel som uppstått vid tillfället. Det står mig inte helt klart hur, vart och när knutarna drogs åt eller kom till, men den fanns där. Mer än en gång vaknade jag mitt i natten av deras bråkande som utvecklades till ett herrans spektakel. Jag äger minnen av då vi småsyskon låg gömda under sängar eller stod och höll andan bakom en dörr och väntade på att stormarna skulle ge med sig. Flera än en, två eller fem gångar. Och som alltid var alkoholen inblandad!
Som det är med mycket av det här minnet så vet jag inte helt hur de kronologiska bitarna förhåller sig eller är kopplade. Allt jag med säkerhet vet är, att det står i något sorts samband med mina föräldrars bråk och att jag och mina syskon befann oss tillsammans med morsan vid tillfället.
Den genomgripande känslan kring stunden är, att vi flög. Vi rymde från något (min far?) och i flykten såg jag hur vi satt tysta i baksätet medan min mor fyllde ut passagerarsätet där framme. Han som körde var "mannen..." Jag minns inte varifrån han kom eller vem han var, bara att vi just här och nu delade en tillvaro i en mörk bil på väg inåt landet... tillsammans med morsan.
Jag misstänker at det var kring den här resan jag upplevde mina första rädslor överför min mor och hennes beteende. Utan att kunna veta närmre eller förklara varför, så står det här minnet ut bland många andre som i och för sig skulle tyckas äga ett långt grövre innehåll, var och ett för sig, men jag tror nog att det som anmärkte sig här var, att här spred hon (min mor) fruktan kring sig i nyktert tillstånd! En högst ovanlig händelse...
För det stank inte gammal alkohol kring det här, det är en annan sak jag är helt säker på, hon var nykter den där (det måste ha varit en helg, eftersom vi förmodligen skulle varit i skolan annars - eller något lov?) natten då hon blev knullad av den där okända mannen mitt framför våra ögon där vi låg i hop bultade med stora ögon i soffan i någon stuga på landet.
Jag minns att jag tänkte på min far just då...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0