I huvudet på KJELL

Men det kräver balans, inre balans och ett harmoniskt kynne inombords för att få de "rätta melodierna" att spela ut sina register.

När man, som jag vidhöll mitt aktiva missbruk samtidigt, kunde "backfireing" mycket väl uppstå, vilket det gjorde också mellan varven. Därför gick inte alltid framstegen i önskvärd takt jämnt. På så sätt bekämpade jag mig själv, vilket inte heller var någon nyhet i mitt liv, så som jag lärt mig leva.

För livet i ett fängelse är ingenting annat än "en värld i ett vattenglas" där många viljor av olika karaktärer och högst komplexa sådana, skall fungera i socialt, vilket i stort sätt är dömd att misslyckas. Lite som att förska gå rakt när man ideligen får stärkström-stötar genom kroppen (inte för att jag har testat det, men jag kan föreställa mig det).

Man går även igenom själv - som individ - processer av olika slag. Inte alltid det lättaste att upptäcka vissa sidor av en själv som varit undantryckta längre stunder, till den gräns då man nästan glömt bort att de funnits i en.

Som sagt, det är mycket som måste stämma om man skall bryta med en gammal inkört livsstil.

Jag hade blivit så fjärran mina egna kvaliteter vilket jag skönjde mellan vågorna av sorg och glädje.

Ju mer jag rotade i mig själv och de mina, ju mer började jag fatta att jag inte begrep. Så fort jag kunde skymta något landskap att ta fäste vid, så visade det sig alltid vara en synvilla ditslängd av ett litet uppsprunget hopp jag fått under mina klarare perioder. Jag såg det inte då men gör det nu; det är så processen ser ut!

Jag var tvungen att acceptera att det jag höll på med hade två eller flera fronter. Jag befann mig rent fysiskt, i livet där jag levde ut de konsekvenser jag själv satt mig i. I det livet - mitt fysiska jag - fanns den mentala biten, den jag gjorde upp med nu, eller försökte göra upp med.

De två världarna hörde i hop och ingen av dem kunde fungera utan den andra, och båda skulle levas samtidigt. Dubbel resa, alltså...

Och som narkoman blev betoningen på den fysiska per automatik, ganska åtråvärd på ett ställe som där jag befann mig.

Därför blev otakten något jag fann nödvändigt att lära mig hantera "in the name of the cause", för att uttrycka det så.

Så jag fick lära mig att även djupdyka invändigt under drogens påverkan. Det blev inte det samma sak, så jag fick kasta om lite i mig själv för att anpassa mitt sökande. Lite som att segla i olika typer av sjögångar...