I huvudet på KJELL

Min bild av honom blev också därför på sätt och vis "periodiserat"; han var hemma tre månader i stöten och borta på jobb ungefär lika länge.
När han hemkom från haven fanns det en förväntan i vårt hem som nog var nära att överstiga julkänslan. Det vankade presenter, glädje och feststämning till och hos oss alla. Det var en fantastisk tid, helt enkelt och något som stannar livet ut, i ett litet barnaminne...

Men speciellt ett minne har grävt sig djupare än andra. Även om jag försökt mitt allra bästa att springa från det, har såren alltid stannat kvar, och med som så mycket annat - aldrig hunnit läkas.
Det var dagen för min fars avresa. Jag tycker mig minnas att han under den här perioden arbetade på "SS SOUTHWARD" belägen i det karibiska havet. Allt som oftast stod hans avresa vid den tidiga timmen så att alla vi andra låg i djupaste sömnen fortfarande. Men inte den här gången.
Jag blev väckt av honom, vilket var ovanligt. Vi satte oss ner vid vardagsrumsbordet där han redan dukat fram frukost. Hela rummet doftade av hans skarpa rakvatten.

Jag minns inte allt så precist som jag kanske skulle önskat, men jag minns klart och tydligt hans sorgsna ögon den morgonen. En tyngd kändes över mitt bröst redan då jag väcktes av honom och som blev till ytterligare vikter då min blick mötte hans. Någonstans slog det mig att han gråtit, vilket jag vid den här tiden fann omöjlig att tro på. Även rösten hans var sig inte heller lik.

Var min mor befann sig under den här morgonen kan jag inte minnas...
Efter frukostmackan minns jag att han såg mig djupt i ögonen och sade att han nu skulle resa bort och aldrig mer komma tillbaka. Det är dessa orden jag inte kan vare sig förstå eller vaska ur mitt minne. Att han satt där och talade om för mig att det här var sista gången vi skulle ses - sen dog han på den resan...
Märkligt!
Jag följde honom till busstationen den morgonen. Vi delade bord i väntan på att bussen skulle komma, sen åkte jag med honom de två hållplatserna där jag hoppade av och vandrade hem igen. Han fortsatte mot flygplatsen där han flög ut ur mitt och resten av alla andras liv.