Den aldrig vissnande blomman.
När man säger "att hela livet räknas", så ligger det mer i de orden än små stunder av vidsynthet och insikt. Långt större än stundens inlevelse i en empatisk omfamning av en behövande i sin sjunkande stund eller ett handtag i en förtvivlat spretande hand på vägen utför ett stort tomt "ingenting".
Det gäller att stå vid dessa ord genom livets olika skeenden och kunna hantera den skadekontroll som oundvikligen stöter på patrull gång efter gång efter gång, så långt hjärtats hammrande driver fram det egna livet till den kant som bär ens namn.
En omöjlighet, absolut, men ingalunda en omöjlig uppgift att förse sitt liv med de möjligheter denna frid innebär för det egna självets pulserande stolthet.
En omöjlig uppgift i ett omöjligt uppdrag kallat livets alla gåtor. En av dem ligger här och nu framför en, likt den aldrig vissnande blomman...
Kommentarer
Trackback
