I huvudet på KJELL

Jag har överhuvudtaget ingen "ålders-noja", ett ord jag förövrigt inte har eller haft någon som helst relation till, eller vad man skall säga. Visst har jag emellanåt reflekterat lite över år och ålder och lite däromkring, men aldrig suttit med några olustkänslor av den grund.

Jag är nog mycket av ett barn fortfarande och jag gillar att vara det.  Jag kan rada upp mängder med olika orsaker till varför vissa saker och ting i mig är som de är, men jag skall inte ta de nu. Här och nu vill jag bara ge en mälding till världen om hur mycket ja uppskattar att kliva upp tidigt på morgonen, läsa lite i min bok medans jag sipprar på det nybrygda kaffet för att sedan (oftast en halvtimme) bege mig ut i den sträva morgonluften och ge mig själv en power-walk.

Det tar så lite tid, om man betänker det hela och ger så oändligt mycket tillbaka. 1 timme om dagen, det är allt det tar och sen har jag 23 lika stora delar kvar att göra allting annat på!

För, även om jag inte besväras av "att bli gammal" så äger jag självfallet en medvetenhet om de förestående åren. De ofrånkomliga åren som kommer allt närmare.

Den filosofi jag lever efter (för tillfället, hur som helst!) är att träna så mycket jag kan medan jag kan - för jag blir tids-nog för gammal för`t...

Jag har undvikit bitterheten hela mitt vuxna liv och skall även undvika ohälsan i mitt resterande.

1 timme om dagen är allt som krävs. Och gör jag den innan "själva dagen" har börjat, så märks det knappt i den stora helheten, på sätt och vis!

Sen är det kul också att äntligen kunna börja vårda sin kropp, ordentligt...

Mycket kan sägas om detta ämnet och mera kommer komma. Men för nu får det här lilla insticket hålla!

:-)