Tid!
Om man betänker det hela, så är det smått fantastiskt hur vi låter oss påverkas och styras kring denna tickande urtavlan kring våra handleder. Tre visare; den tunna snabba som spränger fram i outtröttlig takt, den längre lite kraftigare som malar och flåsar på obönhörligt och tjatar fram den respektive tjocka mastodonta timvisaren i sin eviga strävan efter att ge oss någonting fast att hålla vid, styra oss och leda oss - vagga oss fram i en konstgjord väg, helt på basis av en struktur som på många sätt är helt och hållet artificiell.
Tidens påverkan på vår kultur, ja hela vår civilisation är egentligen magnifik i sin enfaldighet och på alla sätt och vis den enehärskande fältherre, styrande över land och riken med sin brutala hand. Så eminent gjord och tillrättalagd, att vi numera knappast märker av hur pass förslavade vi gjort oss själva genom dess införande i tänkandet.
Förutom hur vi strukturerat samhället efter den och gjutit våra tankar kring den, så styr den även våra segel mellan liv och död. Allt i vår verklighet leds av denna overklighet vi infört i vår natur - och vi besväras inte ens av den: Tiden!
Frågan är således befogad: Vill eller kan vi mäta ut vår levnad utan detta verktyg vi åsamkats oss? Självfallet finns det vägar att gå om man känner för att ta avstånd. Men vi kommer aldrig helt och hållet bort från fenomenet Tid oansätt hur mycket eller hur lite vi känner för det.
Vi har - över tid - integrerat i oss själva detta begrepp, gjort den nästan mer fysisk än vad vi själva är och numera mäts allting i just Tid.
Det har gått långt sedan vi människor räknade antal regn eller anslog tidsbegreppet genom stjärnors placeringar på det mörka himlavalvet och frågan är om inte vi har halverat oss som människor på den vägen vi vandrat?
Så klart är det en omöjlighet att att veta och jag är inte heller säker på om någon av oss egentligen skulle vilja veta heller. Men tanken är, om än något svår, väldigt lockande att försöka se oss själva i en verklighet utan Tidsbegreppet. Jag tycker det, i alla fall...
Vi har - över tid - integrerat i oss själva detta begrepp, gjort den nästan mer fysisk än vad vi själva är och numera mäts allting i just Tid.
Det har gått långt sedan vi människor räknade antal regn eller anslog tidsbegreppet genom stjärnors placeringar på det mörka himlavalvet och frågan är om inte vi har halverat oss som människor på den vägen vi vandrat?
Så klart är det en omöjlighet att att veta och jag är inte heller säker på om någon av oss egentligen skulle vilja veta heller. Men tanken är, om än något svår, väldigt lockande att försöka se oss själva i en verklighet utan Tidsbegreppet. Jag tycker det, i alla fall...
Kommentarer
Trackback
