Mitt språk efter så många år.
Det språkliga är bra lustigt, tycker jag och hur det äger förmågan att tränga in i våra liv och förändra. Jag själv är norsk men kom till Sverige som 21 åring (har i långa tider trott att jag bara var 20, men icke...) och idag, 20 år senare finner jag det oerhört svårt att till exempel chatta med mina barndomsvänner på forum som facebook och dylikt. Så fort jag skall börja uttrycka mig på "gamle språket" så nästan kvävs jag, ja språkligt då`rå!
Det sättet att forma orden på, det som föll in som den mest naturligaste sak i världen, inte bara förefaller utan i direkt fysisk form känns mer eller mindre besvärligt idag.
Nu är det ju inga konstigheter att man påverkas starkt språkligt efter 20 år i ett annat land och kanske även i större grad när det handlar om ett så närliggande, som det mellan Norge och Sverige.
Men det märks väldigt tydligt som sagt, när jag kommunicerar med människor "från förr" och jag kommer på mig själv under dessa samtal hur vi drivit i från varandra, ja rent språkligt. Ibland kan jag även finna mig själv undvikande bara för att det känns så "betungande" att genomlida denna "live-översättning" som jag ser mig själv stå i. Meningarna från min sida kommer långsammare, mer "behandlad" an vad brukligt är och alltjämt i en frisk blandning mellan de två språken. Det ser jag under samtalets gång men orkar inte spjärna i mot för jämnan... Det blir mycket ord som slutar på: -ar och -arna med ett och annat og där det istället (om jag nu var svensk!) skulle varit och. Jeg och jag mixas fritt och frejdigt och jag skulle kunna fortsatt att peka på ord i all evighet. För när jag idag kommer till något slags konklusion, så är jag nog så nära två-språklig jag kan komma.
En annan ganska intressant vinkel är, att eftersom jag gillar att skriva ser jag ett aldrig så litet problem komma dalande ner över min språkliga dager. Ju mer norska jag antingen skriver, talar eller läser, ju svårare blir det att upprätthålla svenskan levande i mitt språk. Därför undviker jag helt och hållet att läsa böcker på norska. Jag har fått presenter fram nära och kära i gamla Norge som faktiskt nu stått i bokhyllan och samlat damm de senaste åren just av den anledningen. Ytterligare ett moment av intressanta vinklar, tycker jag.
För inget är så färsk-vara betonat som språket om man vill hålla det flytande och lämpligt levande. Ett varierat ordförråd är av stor vikt och behövs trimmas upp i en ständigt framfösande manöver, livet genom i stort.
Så mina venner på den andre siden av grensen, om jeg ikke serverer dere mine svar på chatten i det helt önskede tempoet, så kan det nok väre fordi at jeg sitter her og klör meg i hodet mitt og forsöker å formulere meg på norsk, så godt det bare går!
Peace!
Kommentarer
Trackback
