Vi får väl se...
Tänk att man ibland kan sitta och önska sig tillbaka till sitt "sämsta läge i livet" för att det då fanns så mycket mer intressanta grejer att skriva om? Nu är inte detta någon verklig tanke, en tanke jag sitter och grundar på något större djup i, men att bolla den lite mellan fingrarna går ju...:-)
Livet har förändrats så otroligt mycket de senaste 6 gångna åren så jag knappt hunnit med mig själv - och tacksam är jag naturligtvis för det! Men minnena sitter trots allt med en liten stund till även om de bleknar allt mer för varje dag som går.
Inte mycket är sig likt längre och jag känner mig inte längre lika mycket "rookie" på den här sidan av lagen. Även det en mycket speciell känsla...
Livets olika faser, stadier ter sig tydligt i dagen och bjuder på en rad nyskapande moment i ens liv. Så snart gamla rädslor och erfarenheter släppt taget om en, skänks en tillträde till nya, fräscha utmaningar. På det sättet går det inte att "stanna kvar" i det gamla för länge - det gäller att greppa momentum, så att säga och gå vidare!
CARPE DIEM...
Men som människa vill man, och kommer alltid att vara den svaga sorten. Endast egot kan övergå livet självt och på den vägen förorsaka det oundvikliga och förkrossande fallet. Vi har väl alla råkat ut för det mer eller mindre, och ibland kan jag känna en skapad glädje över att just jag, fick min del av den kakan...
...
Jag har konsekvent tagit avstånd från "livet i svängen" efter att jag lämnade det. I det stora hela är det orsaken till varför jag, lika envist, tagit avstånd från föreningar som t.ex. NA; det grävs för mycket och glöms för lite! Saker och ting måste lämnas för att man sedan ska kunna gå vidare, ett knep jag tycker är användbart i dagens läge för att slippa drassa runt med en massa onödig ballast. Och enklare blir det också - så småningom.
En annan aspekt är den frihetskänslan det faktiskt ger att interagera tillsammans med "vanliga människor". Ett högst osmakligt val av ordbeskrivning visst, men för att skapa den nyansbild som nästan krävs, så är det talande i sammanhanget. För skillnaden är de facto så graverande...
Men för att återgå till ursprunget till denna lilla skrift, så börjar det nu efter dryga sex års tid märkas att mina depåer kring bloggens huvudtema börjar sina - och jag känner mig lite som i ett nytt land. Spännande förvisso, men kräver dock en viss gnutta nytänk....
Vi får väl se hur det går med det:-)
Livet har förändrats så otroligt mycket de senaste 6 gångna åren så jag knappt hunnit med mig själv - och tacksam är jag naturligtvis för det! Men minnena sitter trots allt med en liten stund till även om de bleknar allt mer för varje dag som går.
Inte mycket är sig likt längre och jag känner mig inte längre lika mycket "rookie" på den här sidan av lagen. Även det en mycket speciell känsla...
Livets olika faser, stadier ter sig tydligt i dagen och bjuder på en rad nyskapande moment i ens liv. Så snart gamla rädslor och erfarenheter släppt taget om en, skänks en tillträde till nya, fräscha utmaningar. På det sättet går det inte att "stanna kvar" i det gamla för länge - det gäller att greppa momentum, så att säga och gå vidare!
CARPE DIEM...
Men som människa vill man, och kommer alltid att vara den svaga sorten. Endast egot kan övergå livet självt och på den vägen förorsaka det oundvikliga och förkrossande fallet. Vi har väl alla råkat ut för det mer eller mindre, och ibland kan jag känna en skapad glädje över att just jag, fick min del av den kakan...
...
Jag har konsekvent tagit avstånd från "livet i svängen" efter att jag lämnade det. I det stora hela är det orsaken till varför jag, lika envist, tagit avstånd från föreningar som t.ex. NA; det grävs för mycket och glöms för lite! Saker och ting måste lämnas för att man sedan ska kunna gå vidare, ett knep jag tycker är användbart i dagens läge för att slippa drassa runt med en massa onödig ballast. Och enklare blir det också - så småningom.
En annan aspekt är den frihetskänslan det faktiskt ger att interagera tillsammans med "vanliga människor". Ett högst osmakligt val av ordbeskrivning visst, men för att skapa den nyansbild som nästan krävs, så är det talande i sammanhanget. För skillnaden är de facto så graverande...
Men för att återgå till ursprunget till denna lilla skrift, så börjar det nu efter dryga sex års tid märkas att mina depåer kring bloggens huvudtema börjar sina - och jag känner mig lite som i ett nytt land. Spännande förvisso, men kräver dock en viss gnutta nytänk....
Vi får väl se hur det går med det:-)
Kommentarer
Trackback
