Min tids hjälte.
Jag är oerhört nyfiken på hur jag skulle hantera att skriva fiktion? Det vore en stor lögn att påstå det vara en pojkdröm jag avlat fram, det att försöka skriva en berättelse, men i alla fall en ide som framkommit på senare tid i mitt liv, utan att för den sakens skull vara "något måste..."
Ofta när jag befinner mig i en bra bok (de är för det allra mesta bra, böckerna) kommer jag på mig själv i någon brainstorm om hur själva berättandet i sig måste vara en upplevelse av stora mått för den författande människan bakom orden, konsten. Jag försöker förstå den tillfredsställelsen det måste vara att få igång sitt berättande på det sättet jag här och nu/där och då upplever det.
Jag föreställer mig hur en dansande människa står i fullständig harmoni med musikens rörelser, låter sig förföras av rytmernas magi till världar långt utanför (eller snarare innanför!) ens egen - som att upptäcka "rummet i rummet...", trans.
Ofta när jag befinner mig i en bra bok (de är för det allra mesta bra, böckerna) kommer jag på mig själv i någon brainstorm om hur själva berättandet i sig måste vara en upplevelse av stora mått för den författande människan bakom orden, konsten. Jag försöker förstå den tillfredsställelsen det måste vara att få igång sitt berättande på det sättet jag här och nu/där och då upplever det.
Jag föreställer mig hur en dansande människa står i fullständig harmoni med musikens rörelser, låter sig förföras av rytmernas magi till världar långt utanför (eller snarare innanför!) ens egen - som att upptäcka "rummet i rummet...", trans.
För det jag tror det måste handla om är, att kunna (våga) ge sig hän till nya, oupptäckta marker - ja närmast sidor - av sig själv. En sortens blottläggning av det egna fantasimässiga jaget. En mycket eggande och högst lockande tanke som måhända bottnar i mer verklighet än vad man egentligen tror/vet om själv. Inte alls omöjligt!
...
Men än så länge befinner jag mig endast på kanten av krönet där jag försöker blicka över, utan att riktigt lyckas. Det krävs mer än vad jag har i anstånd just nu. Men jag håller på att hitta en färdled som gynnar mitt intresse, det kan jag känna om inte annat - och för mig räcker det stort för att ta till mig.
Oerhört många spår ligger öppna över krönet", så mycket vet jag. Det svåra tycks vara att våga ta på mig utrustningen och bege mig hän... Svårt att säga vad man skulle hitta?
Tiden är naturligtvis också en faktor att räkna in i kalkylnätet, det måste finnas tid och inte minst utrymme för skapandet i ens tillvaro. Omgivningarna kan inte lämnas utan en tanke heller i sammanhanget och med det sagt förstår jag bättre "mina egna kedjor", de jag känt jag burit runt på, i så många år...
Det tar oerhört mycket och dyrbar tid att göra sig av med dessa - och speciellt de som man knappt kan skönja själv. "Reality is more than meets the eye", or so to speak!
...
Så det är "inte bara att skriva". Ju mer jag inser hur den omkringliggande bilden spelar roll - en avgörande roll - ju större respekt äger jag för författare som klarar att genomföra sina projekt från pärm till pärm. Själva berättelsen kan jag tycka emellanåt är "det minsta hindret" i vägen då lugnet övergår precis det mesta i den växande helheten.
En riktig författare, oberoende av "storlek", är min tids hjälte, inte tu tal om saken...
...
Så det är "inte bara att skriva". Ju mer jag inser hur den omkringliggande bilden spelar roll - en avgörande roll - ju större respekt äger jag för författare som klarar att genomföra sina projekt från pärm till pärm. Själva berättelsen kan jag tycka emellanåt är "det minsta hindret" i vägen då lugnet övergår precis det mesta i den växande helheten.
En riktig författare, oberoende av "storlek", är min tids hjälte, inte tu tal om saken...
Kommentarer
Trackback
