I huvudet på KJELL

Nu tyr jag mig inte till den djupgående, socialhistoriska aspekten av spelet, den som kanske framförallt etablerade sig på de brittiska öarna när tiderna var gråa och svåra. Jag har aldrig upplevt den sidan av etablissemanget (som tur är) men min förståelse för hur idrotten svetsar samman människor och skapar samhörighet, går inte att ta miste på.
Men den går likväl att ana i de små detaljerna kring de små planerna och i de lägre divisionerna - de ligorna där jag växte upp och skådade som liten "pöjk".
Det var kanske 200 - 300 personer på varje match, främst en lördags eftermiddag och stämningen som fanns då (och säkerligen finns kvar även i dag), minns jag i skarpa drag.

Det fanns en nästintill salighet, en förväntan och glädje som knöt samman människor. En förväntan som spred skratt och hälsningar utöver de individerna man annars kanske inte ens skulle märkt om vi möttes på gatan inne i stan. Förenade under samma lag stod man sida vid sida de där två timmarna på läktarna varannan lördag eftermiddag insvept i dofter av nybryggt kaffe och korv med bröd...

...

Nu är såklart den internationella arenan långt mer utpräglad och avancerad än detta, men arvet finns där i de små, som stora föreningarna. Pengarna har naturligtvis krossat konkurrensen långt ner i ligorna och skapat ett gap i stort sätt omöjligt av överbrygga i dagens läge. Men så kanske det skall få vara också för att låta den lilla pojken få uppvakta sina drömmar om de stora idrottsliga skördarna och faktiskt ha en viss sträcka att gå för att nå sina mål.
För majoriteten av dagens stora stjärnor har ju oftast sitt ursprung i någon liten lokal förening, världen aldrig någonsin vetat om...

Dessa 90 intensiva minuter som innehåller så mycket känslor, personlighet, samspel mellan 22 män fördelat på 2 lag som bärande på klubbens märke av allt vad historia och ära står för, satsar sina liv för att ge kall på den blankaste silverskålen denna miljö kan tänkas. 11 män som förenar när tider är tunga och dystra, får en befolkning att orka kämpa sig fram genom en mörk tillvaro, som mer kan uppfattas som en undergång... Eller tvärtom, när tider är goda för folket och frodiga och gynnsamma för landet, ett land som nästan får se sig slaget av klubben som växer in sig i allas hjärtan!

Bara under andra världskrigets härjningar stannade ligorna upp - förmodligen av så kallade naturliga skäl ;-)
Men så fort freden kom till den sargade världen började bollarna återigen rulla över de vida planerna och samlade återigen folket och denna gången antagligen med starkare band än någonsin förr!
För det är just där den röda tråden syns så tydligt och har låtit sig växa till att bli ett monster i sin egen natur; förmågan att knyta ihop grupper med människor, samhällen, kulturer...
...
Det är inte så mycket kvar av de uttrycken i dag. Finansernas dominans och övertagande har effektivt jagat "det äkta hjärtat" för vindarna och det mesta kommer att handla om pengar pengar pengar och big  big business - ända ner i rankorna till i kring reklamloggen på bollkallens skosnören! Tyvärr...
Men sporten är, om vi åsidosätter allt det ytliga som sprängt sig in och förstört det mesta av dess yttre (och inre!) en fantastisk genre som än visar tecken på magiska nummer emellanåt och som bevis på att sagan fortgår står personligheter som Cristiano Ronaldo, Lionel Messi, Xavi och inte minst Wayne Rooney...
WHAT?? FUCKING WHAT?? WHAT???

;-)