Över åren som tecknas min tid!
Om jag betänker vad det innebär att vara en människa så tar det inte långa stunden innan jag känner hur jag i det närmaste skräms av vad jag berörs av. Att se helheten av den innebörd det har - att vara en människa, alltså - är jag helt oförmögen att göra, vilket i sin tur bara hjälper till att spe på min egen litenhet.
Då föredrar jag istället att fokusera på enkelheten, den som på ingalunda vis saknar sitt motstycke i helheten; motsatsen till det ogripbara...
Jag gillar skarpt det enkla i, och kring livet. För mig har det inte varit så genom åren, och finner behaglighetens sötma idag - på det sätt jag alltid tycks ha saknat. På många sätt är känslan lite som en "påny födelse" - en känsla jag skulle vilja önska alla. Det enkla... bör inte underskattas!
Enkelheten får mig att "tänka mellan andetagen", får mig att lägga märke till det som annars skulle gått mig förbi, försvunnit mellan raderna, so to speak. Så har det sätt ut genom stora delar av mitt liv mer eller mindre och, mitt eget personliga sönderfall öppnade mina igen-limmade ögon. Priset var näraintill obetalbart, en dyr peng att punga ut med, över åren som tecknas min tid!
Så enkelheten förklaras enklast tycker jag, genom hanterandet av en bok. En hel värld mellan två pärmar där man lever ut genom att ta del av innehållet - sida efter sida, från pärm till pärm. Ett fullbordande. En tydlig början och en ofrånkomlig och fulländad berättelse med ett klart markerat avslut. Hur enkelt som helst...
Böcker är som livet och livet är likt böcker: de skall både läsas och levas, helt enkelt!
Kommentarer
Trackback
