Dags att börja se upp!
Det skrämmer mig lite att både jag själv och min omgivning här i sverige (och Norden för den delen) tar så små intryck av till exempel förrigårs händelser i byn Hama, i Syrien där fler människor än i Oslobombningen och Utöya gick förlorade.
Det fyller mig med ett samvete nog inte värd många shilling att se hur textTV skilldrar händelsen med ett par sidor första dagen, för att sedan inte längre skriva om det. Det ger mig ett intryck av att det finns en generell syn om människors olika värden - en känsla som både smakar och känns för jävligt illa!
Det samma gäller när jag tänker på hela det gångna årets nordafrikanska "revolutionen" som svept över kontinenten. Och inte bara där utan även, som nu, när den passerat havet och nått östen också. Det handlar om ofattbara siffror med förlorade människoliv och det borde inte vara någon skillnad från attentaten i på Utöya och i Oslo. Men det är det, i alla fall, och jag tycker det låter jävligt illa!
Det är klart man berörs starkare av sin närmiljö och särskillt när denna drabbas av ett meningslöst och urskiljningslöst våld. Vanans makt spelar måhända också in här och framhäver chocken ytterligare då vi inte tillnärmelselikt kan jämföra sådana händelser med andra som vi upplevd i stort sätt sedan krigsutbrottet för över sextio år sedan.
Självmordsbombningarna sker ju nästan dagligen nede i östern, så visst är man avskärmad på ett annat sätt. Självmordsbombaren i Stockholm under julhandeln förra året visar ju tydligt på detta då endast bombaren själv dog, men fyllde hela nationen Sverige med en vämjelse och skräck långt utöver det vanliga...
Vi avtrubbas allt mer i en skräckens värld som kryper allt närmare vår egen bakgård. En ny värld, en ny tid kanske man skulle kunna summera upp med, men så är nog inte fallet. En gammal tid är vad det är bara det att den "äntligen" kommit till oss! Vi höll den stången på gott avstånd under många många år, men nu har vi tappat garden, tycks det som. Det är nog dags att börja se upp!
Kommentarer
Trackback
