Värre än så är det inte...
Otroligt att tänka på, att jag nu i dag är den jag ständigt försökte undvika för allt i världen, för ett antal år sedan. Överspelande, försökte jag ta ut ett avstånd mellan den jag var och den jag såg mig passerat av, sen länge - och därför fick rollen för mitt avståndstagande. Jag finner det förbryllande, oförutsägbart och som "källa", högst opretentiöst. Livet, alltså, livet som helhet!
Och gott är det, måste jag säga, så alla har en chans att göra något med sin situation, för långt långt långt ifrån alla är så lyckad i sina livsval som den som befinner sig i ens ögonvrå, den som "skiner under lyckans stjärna".
Vi har nog alla en eller annan sådan i våra liv, någonstans i det tysta innersta. Och tro mig, åt vilket håll kan det ändras hur snabbt och hastigt som helst - precis som ett hjärtas två slag...
Vi har nog alla en eller annan sådan i våra liv, någonstans i det tysta innersta. Och tro mig, åt vilket håll kan det ändras hur snabbt och hastigt som helst - precis som ett hjärtas två slag...
Det är svårt att komma från "tråden", den linjen man på så många olika sätt följer i livet. Man kanske inte tror det men man går efter den samma hela tiden, bara att dess två olika sidor - precis som myntet - ter sig olika i sina uttryck och därför med största lätthet, kan misstas...
För vad vore väl livet utan dessa sidor? Hur skulle någon av oss vetat om känslan kring glädjen om vi aldrig fick uppleva sorgens förtvivlande yttre? Skulle någon kunde förstå sig på gåvan av ett skratt utan att erfarit gråten?
Värre än så är det inte och bättre än så blir det inte heller!
Kommentarer
Trackback
