Morgonen.
En ny dag stampar framför dörren, med nya idéer, tankar och en rad möjligheter, antingen vi vill ha dem eller ej. Sitter just nu på jobbet och har precis läst genom tidningen tillsammans med morgonkaffet och känt av hur lugnet härskar över denna tiden på dygnet. Alla ljud träder fram, de liksom höjs, lyfts upp av den stillhet som under nattens gång satt sig i väggar och tak.
Lägenheten känns nästan som nytapetserat av denna blickande stillheten...
Det är den miljön jag gillar att stiga upp till på morgonen! Att i lugn och ro "valsa försiktigt in" i dagern och vakna allteftersom kaffet puttrar klart inne i kökshörnan. Ute kommer ljuset fram mer och mer och om jag tittar närmare så ligger daggen och glittrar som stjärndamm över den nattfuktiga gräsmattan utanför. När jag öppnar balkongdörren för att beskåda detta, möts jag av en ännu djupare tystnad, en stillhet som inte bara förenar sig med den som pyr inomhus utan förstärker den, liksom bekräftar den...
Jag gillar att dra fördel av den "Likställdheten" jag omsluts av när morgonen gryr och jag fortfarande inte är helt vaken efter nattens tunga "frånvaro". Det tillståndet befinner jag mig endast i just vid den tiden på dygnet, vilket är en mycket liten del också. Den vill jag ta vare på så gott det går.
Den är som bäst att skriva på, morgonstunden då jag inte alls har en hektiskt snurrande värld att ha tagit intryck av - än. På så vis blir det som då kommer fram på pappret en klarare och mer ärlig bild av mig själv - från mig själv. För man påverkas tror jag, mer än vad man tror av det som fortgår över hela världen. Och med den enorma tillgången vi idag har till information, finner jag det lät "att försvinna i flödet..."
Men inte under morgonens första timme. Då är jag fri, fräsch i tanken och (så gott det går) ren i sinnet. Och det bästa med hela dagen är att ta vare på just den...: Morgonstunden!
Lägenheten känns nästan som nytapetserat av denna blickande stillheten...
Det är den miljön jag gillar att stiga upp till på morgonen! Att i lugn och ro "valsa försiktigt in" i dagern och vakna allteftersom kaffet puttrar klart inne i kökshörnan. Ute kommer ljuset fram mer och mer och om jag tittar närmare så ligger daggen och glittrar som stjärndamm över den nattfuktiga gräsmattan utanför. När jag öppnar balkongdörren för att beskåda detta, möts jag av en ännu djupare tystnad, en stillhet som inte bara förenar sig med den som pyr inomhus utan förstärker den, liksom bekräftar den...
Jag gillar att dra fördel av den "Likställdheten" jag omsluts av när morgonen gryr och jag fortfarande inte är helt vaken efter nattens tunga "frånvaro". Det tillståndet befinner jag mig endast i just vid den tiden på dygnet, vilket är en mycket liten del också. Den vill jag ta vare på så gott det går.
Den är som bäst att skriva på, morgonstunden då jag inte alls har en hektiskt snurrande värld att ha tagit intryck av - än. På så vis blir det som då kommer fram på pappret en klarare och mer ärlig bild av mig själv - från mig själv. För man påverkas tror jag, mer än vad man tror av det som fortgår över hela världen. Och med den enorma tillgången vi idag har till information, finner jag det lät "att försvinna i flödet..."
Men inte under morgonens första timme. Då är jag fri, fräsch i tanken och (så gott det går) ren i sinnet. Och det bästa med hela dagen är att ta vare på just den...: Morgonstunden!
Kommentarer
Trackback
