Bilden från dengång allting var underbart!

Framför någonting annat så genererar julen tankar uppkomna kring känslor. Åtminstone är det så för mig.
En tyst storm rasar inom mig, men inte den sortens storm som i dess egentliga betydelse. Nej, den här stormen är varm, den är god på alla sätt och vis. Inte enbart glädje heller, utan allt ihop på en och samma gång - insvept i en svårförklarlig värme...
Det har tagit tid. Tagit tid att lära mig själv att "dela mina känslor" över en större yta, så att säga.
Ingenting i mina minnen från min barndoms jular är vackrare än just vad de var.
De stod för så oerhört mycket; stämningen var magisk, kvällarna var som från ett äventyrs landskap med drivor av snö, stearinljus och lugna julsånger, dofter av julbak från morgon till kväll. Ja även den andäktiga kyrkan har en självklar och upphöjt plats i detta.
Julen innebar även besök från kära familjemedlemmar vi inte sätt på hela resten av året. Spänningen och förväntningarna gick helt enkelt att ta på!
Jag har alltid sedan händelserna som förändrade allt slog sönder vår familj, saknat detta. Minnena från den gången julen var det vackraste av allt, har etsat sig fast, fryst till en evigt förädlad stillbild i mitt innersta och alltid funnits där med mig.
Det som det betyder (och alltid har betytt något) är för mig hur det egentligen skall vara om julen.
Lika abrupt som den avslutades för mig och mina syskon för så många år sedan, lika fast och tydligt vilar bilderna kvar i mig och i en stilla stund - en mörk kväll, kanske - kan jag blunda och genuppleva det vackraste av det vackra; bilden från då allting var helt underbart!
(Jag tycker Disney är så rätt ute i sina tolkningar, så jag nästan skräms, mellan varven.. :)
Jag tror många av oss bär en liknande bild inom oss, någonstans...
Dessa minnen är så äkta i mig och fortfarande så levande i dag efter att ha "vilat" en längre tid då jag befann mig på andra ställen i livet. Ställen där utrymmet blev för kort, även för att lyfta fram gamla minnen och smörja min längtan med. Förmodligen är det därför effekten är så vibrant i dag. Så mycket finns att släppa ut, alla dessa år som passerat till trots...
Allting är inte för alla tider, ändå...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0