Vädrets makter...
Det har blåst mycket de senaste dagarna. Riktigt ruskväder har dragit in över landet i något som nästan skulle kunna kännas som en evighet. Dag som natt har det härjats där utanför, kvistar och annat småbråte har knäppt mot fönstren, som i sin tur bågnat för det mäktiga trycket. Regn har smattrat nästan kontinuerligt i 48 timmar och man börjar undra om vi har fastnat i någon sortens "Höst-psykos", oförmögna att ta oss vidare, överhuvudtaget?
Det är flott på sitt sätt, det ostyrliga och vildfarna vädret. Det går inte att diskutera, oavsett hur dåligt det tycks vara för dagen, stunden. Det får oss människor (eller åtminstone mig) att minnas min plats i livet, en påminnelse om vart de "osynliga gränserna" går - de man inte precis tänker på att finns omkring oss...
Det ligger stor symbolik i väder. Det går att bildligt använda, transformera till en mängd sidor av livet. Jag gillar det. Kanske är det just den biten som tilltalar mig mest vad gäller fenomenet väder.
De svårförklarliga känslospektren som hela tiden oundvikligen styr oss, finner jag allt som oftast väldigt svåra att förklara, till och med för mig själv, i tystnaden inom mig.
Att binda in dem i liknelser vid vädrets makter, tycks för mig ge stort utbyte, en utav flera nycklar för att komma vidare.
För i slutet av dagen, "at the end of the day", efter att stormen lagt sig, handlar det mesta om att ta sig vidare i livet, eller hur...
När man får överblick över vad som stannat kvar, kommit fram efter att hela världen blivit ruskat omkring av elementens hammare...
Vad finns det att inte gilla i det??
:)
Kommentarer
Trackback
