I huvudet på KJELL

Jag fick erfara det relativt omgående då jag som på en femöring, ändrade om allt då jag lämnade svängen, bytte stad, bytte liv. Det var ytterst slitsamt till en början, och nog måste jag ha framstått som "något av en skruv" (kuf), under tiden, ha ha ha

I går var det så dags för den årliga "Glögg-duschen". En tradition bland oss här nede, har blivit att varje år ringa in julen med ett stort glöggpartaj.

Massa människor kommer då till det här speciella paret, alla våra vänner + en massa massa andra som jag aldrig sätt förut. Så också i går kväll. Och jag fick  en liten "påhälsning" av min folkskygghet, i vanlig ordning.

Nu är inte problemet ens tillnärmelsevis på den nivån längre. Idag kan jag med lätthet både föra och börja samtal med främmande personer jag aldrig mött förut, utan att bli kallsvettig, börja flacka med blicken eller få tankar av "avartlig karaktär". Jag kan helt enkelt umgås med folk. Det enda som känns lite störande är att alla de andra blir ju under kvällens gång fullare och fullare medan jag bara blir mättare och mättare på julmust och kaffe :) Så på så sätt skiljer vi oss ju från varandra ganska markant, alla dessa människor och jag.

Men någonstans inom mig märker jag en liten tendens till, att jag fortfarande har en liten folkskygg skugga kvar. Speciellt gör den sig gällande tidigt på kvällen, innan jag fått helt greppet om vem det är som kommer, tills jag fått "stadgat min överblick", på något sätt. Storleksmässigt, ser jag för mig hur den ensliga palmen kastar sin lilla skugga över den vidsträckta öknen, där skuggan får stå som symbol för min folkskygghet. Alltså inte så utpräglat i den stora sammanhangen.

Så varje år ser jag, och märker jag hur det gått framåt.

Alltid lika roligt! :)