I huvudet på KJELL

Denna ofrånkomliga högtid av alla högtider, den som för oss (den kristna världen i alla fall) mer eller mindre "bakas in i oss" som den vackraste och mest skimrande tiden på året. Vi skall glädja oss åt julen, vi skall alla se fram emot denna sköna tid med mat, klappar och kära återseenden av gamla familjemedlemmar, nysnö, ljus och värme... Och mat; all denna mat!

Vi känner alla till det från "sagornas värld" och några av oss känner till det från verkligheten...

Jag har varit väldigt kluven i frågan om vad julen är för något (för mig). Jag har varit igenom de flesta av "sidorna", så som ljus, värme och glädje samt mörker, kyla och det mest glädjelösa jag har kunnat tänka mig.

Så julens färger är inte enbart "brinnande stearin-ljust rött" utan även också; färglöst, platt och svalt...

I dag är julen för för mig en självklar tid att tänka på de utsatta människorna vi delar världen med. Min egen tid som utsatt i det här sammanhanget, har gått förbi - i dag kan jag förmå mig att tänka på annat än min egen olycka; jag ger mina tankar till andras!

För det borde vi veta alla och envar, att den finns överallt omkring oss och oftast närmare än vad man egentligen kanske har klart för oss!
Samhället är fylld till bredden av öden som kämpar med näbbar och klor under julens högtid, som brottas med svåra känslor, separationer och förluster. Pressen som ligger som ett "järntäcke" över många familjer som kanske slagits hårt annars om året för att få ändar att mötas, och de som inte ens har ett hem att värma sig i... Att snön och kylan uteblivit i år så här långt in i December, glädjer nog oerhört många fler än vad vi tror!
Och under toppen av isberget, strax utanför den uppenbara synlighetsgraden, rullar den psykiska ohälsan runt som ett elektriskt spöke och berör så oerhört många människor och familjer... Julen triggar igång så fantastiskt mycket mer än enbart glädje, vackra hem och romantiska inramningar av stjärnströssel, kära återseenden och ljuvaste musik...
För min del har jag överkommit mina "julens alla plågor" med tiden. Jag räknar inte längre mig själv till skaran som plågas av svårmod och jag fasar inte längre inför denna - som jag numera återigen tycker; strålande jul. Jag kan äntligen slappna av och lyssna och njuta av allt det goda som finns däri, men inte utan att skänka någon tanke till de många som i dag befinner sig där jag engång varit. Och de är många. De är oerhört många som sliter med julens bördor, allteftersom dagarna går  och Decembernatten blir allt tjockare.
Det döljer sig mycket mera bakom dofter av julfläsk, stämningsfull musik och de lojt fladdrande stearinljusen än vad man inte alltid har klart för sig.
Tycker vi alla borde ta oss en stund emellanåt, "softa ner" en aning och betänka detta.
Bara en kort liten stund kanske, och kanske hitta sitt egna lilla lugn i all denna stress...? :-)