I huvudet på KJELL

Det är väl inga dagar (förutom kanske påskadagen?), som känns så dundrande heligförklarad, som just den här dagen (då i synnerhet juldagen...)

I dag om någon dag, har man sin fullaste rätt att ligga i sängen och dra sig precis hur länge som helst. Det kan utan förbehåll vara en dag helt utan förpliktelser, en dag då man endast kan gå runt och slöa, dricka hur mycket kaffe och fika som helst och gå och små-äta på den resterande maten från i går (som alltid görs lite extra av, bland annat för det här syftet!). Alla eventuella dieter har tillstånd att vänta - åtminstone för mig!

Jag gillar "den slumrande delen" av juldagen numera. Den är behaglig, lugnande och på sätt och vis "mjukgörande". Ett slags "soothing" ligger över dagern som en filt ämnad att värna om en, ta hand om en och kanske bereda plats åt tankar på något/någon annan i världen. För nog är det väl så, att det är väl det julen egentligen handlar om?

Det är ofta här det svåra stiger in i handlingen och kastar om julen för så många. Så har det varit för mig i många många år, och jag kan fortfarande känna en viss tendens till det vid tillfälle emellan, men inget jag låter mig slås ned av längre.

Det har tagit tid, massor med tid att komma underfund med mina tankar rörande saknad och längtan. En annans avslut, är alltid någon annans början.

Jag vet att ni finns överallt där ute, ni som kämpar med näbbar och klor för att ta er genom "Den Här Jävla Julen"! Och vet ni vad; det är helt OK att ni tycker och tänker så, det blir faktiskt bättre sen om ni verkligen får ge uttryck för det på erat eget sätt.

Det kommer bli bättre så småningom!

Livets svåra stunder är där av en anledning. Man är så långt ifrån ensam om det här man kan komma!

DET kan vara bra att komma ihåg ibland....