I huvudet på KJELL

Förutom den uppenbara effekten att det gör en sliten kropp gott att äntligen bli omhändertagen på ett adekvat sätt, så sätter jag oerhört stort pris på att kunna "see the difference" genom distansen jag uppnått till det liv jag levt. Jag tror på innehållet av de kunskaper jag fått därigenom, och om inte annat så förstår jag tacksamhet på helt annorlunda sätt...

...

Tacksamhet, ja. Förmågan att värdesätta det minsta lilla i det som kommer för min dag, är nog en av de kvaliteter jag gillar mest hos mig själv. Anledningen är väl lika enkel som den är självklar; jag har sätt och erfarit myntens alla sidor vilket, jag även det kan känna att jag är tacksam över. För livet är aningen mer komplicerat än just enbart svart eller vitt.

Egentligen har jag aldrig förstått ett sådant påstående som att något är antingen "svart eller vitt". Jag ser det som en obegriplig förenkling av en verklighet som förtjänar så mycket mer än så. Nästan så jag skulle vilja kalla det någonting i närheten av respektlöst! Både till mig själv och alla andra det måtte innefatta... som att livet skulle innehålla inte mer än enbart två val...

...

Så är det naturligtvis inte. Visst, vi kan se olika på "skalorna" om vi säger så.

Ett lättbegripligt sätt - tycker jag - är att använda metaforen; färger.

Som färgskalor, för att beskriva det på ett förenklat sätt. Då blir det lättare att "se" nyanser, att kategorisera, fördjupa tanken kring mitt mående eller annan uppfattning. En regnbåge har ju ingen gråskala i sig, vilket jag ytterligare ser som en ljuspunkt!
För tiden är sen länge borta då jag styckade in livet i olika nyanser av grått, brunt eller svart. Jag har gjort det, visst ja, under perioder då jag befann mig under vatten ytan, där ljuset har oändligt svårt att tränga genom och lyfta upp djupet med sina tunna, livgivande strålar. Men jag lever inte där längre och behöver således inte längre det synet att se det på... Ganska enkelt, om jag säger så!

...

Men jag slutar aldrig förundras över livets skiftningar, och hur allting ändras med tiden. Det mest förbryllande tycker jag nog är den oförmåga vi har att se fenomenet - alltså att livet kommer att skifta olika riktningar allteftersom tiden passerar.

Det fanns en tid då jag var övertygad om att jag aldrig skulle bli "en gammal man" och blev jag det skulle jag ha kvar mitt långa hår för all tid. Sedan såg jag mig själv gammal med mina dreadlocks hängande och slänga hur långa som helst med världens mest flummiga sätt att vara på... Sen såg jag mig som gammal i fängelset...

Idag är allt det här passe`, ingenting stämmer längre med "de nyanser" jag såg då. Livet är så mycket bättre idag, så mycket livligare och fräscht. I dag är jag kortsnaggat, städad och i fast jobb sen lång tid tillbaka och lägger ner stor tid på fitness-träning och mycket där omkring. Snacka om nyans-skillnad...