Se mig själv som alla andra.
Det har tagit lång tid för mig. Långt längre "än normalt" vill jag våga påstå och insikten slog ner i mig alldeles nyligen, då jag var ute och promenerade med min hund; att jag är i full balans i mig själv gentemot den värld, den omgivning jag befinner mig i.
Det har i långa tider varit "ett problem" för mig. Det har varit problematiskt att levt i en harmonisk samförstånd med världen, därav mina turbulenta år fram tills idag...
Väl, de senaste åren, inte just nu idag men det har tagit ett antal år i nykterhet att landa med benen på marken för att komma dit jag är nu. Och det har varit väl värt resan!
Fast något av det svåraste har ändå varit att börja "se mig själv som alla andra".
Jämnt och ständigt, ända sedan jag första gången blev medveten om att jag stigit ut ur missbrukarledet och in i denna "nya, annorlunda värld", så har jag känt mig olik de flesta andra människor. Det är mycket det som varit den roten som är upphovet till det mesta onda i mitt liv, så nu är det med stor glädje jag märker att just den trenden är på väg att brytas.
Jämnt och ständigt, ända sedan jag första gången blev medveten om att jag stigit ut ur missbrukarledet och in i denna "nya, annorlunda värld", så har jag känt mig olik de flesta andra människor. Det är mycket det som varit den roten som är upphovet till det mesta onda i mitt liv, så nu är det med stor glädje jag märker att just den trenden är på väg att brytas.
Mycket känns och är annorlunda nu i dag. Även villkoren har förändrats och jag befinner mig under helt andra krav än tidigare. På ett sätt känns det som att äntligen bli vuxen - fast egentligen inte i allafall, utan mer som ett förtydligande utgångspunkt.
För sådana processer tar sin tid - kräver sin tid. Och hur mycket jag egentligen skulle vilja styra och ställa på mitt eget sätt för att ta mig fram på det sättet jag skulle vilja, så måste jag rätta mig efter; inte längre enbart mig själv utan framför något annat den del av världen jag vill ha inträde i!
För mig handlar det mycket om ödmjukhet. Och nu ställer jag åt sidan den "självklara ideen" av ödmjukhet som är delegerat den mänskliga delen, utan nu pratar jag om mig gentemot samhället, det samhället jag ville in i...
Kommentarer
Trackback
