I huvudet på KJELL

Det vill sig ibland, att man får sig en "smäll" som ger en perspektiv på livet, sin tillvaro i det samt sin förhållning till detta. Till livet, alltså...
Det behöver inte vara så att någon händelse har direkt anknytning till en själv - inte i ren fysisk mening, i allafall. Det kan likväl vara någon händelse en vän, eller varför inte bara någon bekant upplevt (eller till och med bara en flyktig sådan).
..

Vid den här punkten i livet borde det oförutsägbara ha sin självklara plats - och har det också, men man blir aldrig helt redo för dess "plötsliga inklivande" i vardagen. Jag tror inte heller det är meningen...
Hur illavarslande det oförutsägbara kan tyckas vara/är så går det inte för mig att se det som en stor förgyllning av livet. Det att inte veta och att plötsligt bli tagen på sängen har jag svårt att inte associera med en färgrikedom endast livet kan erbjuda.
På många sätt är det inslagen av "ej ännu hanterbara skeenden" som till mycket utgör kröningen av ett leverne - ett livs leverne...
..

Välstånd är ett innehåll - ett innehåll man kan ta av i längre utstreckning än det finns tillgängligt i sin fysiska form. "Man tar det man har och gör det man kan av det", är den vägen jag valt och den fungerar i fina tecken för mig.
"Konsten", om jag tillåts kalla det så, ligger dold bakom den syn på livet man som människa har besvärjat med. På ett sätt tror jag vi föds med ämnet men bär också tillit till, att vi även kan arbeta fram oss till dylika nyanser långt senare i livet.
Mödosamt kan den strävan tyckas och även långtgående kan vilseledandets gåtor föra en, om inte vindarna igenkänns innan svaren ramlar ner i det gamla sinnet, och spelar an på de tonskalor som ger upphov till sitt eget jag.
Bland annat detta är ett utav livets allra finaste melodier och kan på så vis aldrig undkomma att falla i knas redan under varje morgons flammande soluppgång.
Det att inte veta, är det finaste vi äger i våra liv...