En "smal övergång..."
Vissa dagar är fyllda med tomhet inför "de kreativa salonger" än man kanske är mera van vid. Det gäller att hålla även dessa kärt om hjärtat då de är en lika stor betydande del av än själv, som alla andra dagar. Helheten består av ett flertal olika skeenden inom dagens ramverk; vissa står sig skarpare i det ljus man vill sig ha - och det vill man!
Vi möter oss själva i den stundande dagen, oberoende av någonting annat. Och vi är alla en del av det stora, skimrande ljuset...
...
Mitt eget ljus bär den bekantskapen jag kallar personligheten. Den är min och ingen annans, men den ingår likafullt i alla andras "ljusspel" och på samma villkor den vid min sida. Ganska nyttigt att veta tycker jag, att tänka på mig själv som likställd mina medmänniskor - även om begreppet kan tydas vidsträckt och långt bortom mina gränser att hantera tanken...
Men även det är en kittlande tanke i grunden; att inte vara kapabel att "se allt."
"Luddigt" är vad det är och kommer alltid att så förbli, men likafullt finns utrymmen där - väntandes på att jag skall ta steget ända in...
...
Jag gillar att bemöta människor. Det är inte alltid lika roligt att bli bemött själv. Anledningen är nog förankrad i någon sorts egoism, så klart, och ingenting jag tyngs av - eller någon annan heller för den delen.
Jag värnar inte om "mitt eget" i den utsträckningen jag skulle kunna gjort om det jag nyss skrev skulle varit av en problematisk art.
...
Jag gillar att bemöta människor. Det är inte alltid lika roligt att bli bemött själv. Anledningen är nog förankrad i någon sorts egoism, så klart, och ingenting jag tyngs av - eller någon annan heller för den delen.
Jag värnar inte om "mitt eget" i den utsträckningen jag skulle kunna gjort om det jag nyss skrev skulle varit av en problematisk art.
Snarare tvärtom släpper jag alldeles för lätt in människor av den anledningen att jag fortfarande bär på stråk av en envis naivitet.
För på många sätt och vis kan det kännas ganska skönt att vara omfamnad av en gnutta naivitet, till en viss mån, då - i allafall för mig. Det får mig att känna mig närmare mig själv.
I alldeles för många och långa svåra år har jag missat den sidan av min närvaro och har således inga svårigheter att "ta igen det nu", i dag.
Men det finns självfallet en gräns - det måste det göra för annars fallerar mycket mer än vad som byggs...
...
Det är tufft att leva "det hårda livet!" Det kräver mer människa än man kanske är man för. Att vara tvungen att ge släpp på sin medfödda naivitet "den hårda vägen" kan vara en ogästvänlig upplevelse med oerhörda konsekvenser släpande i kölvattnet. Men så är nog alla erfarenheter av det slaget. Hur man sedan använder sig av dessa - erfarenheter - är väl det som till syvende och sist fäller sitt avgörande...
För på många sätt och vis kan det kännas ganska skönt att vara omfamnad av en gnutta naivitet, till en viss mån, då - i allafall för mig. Det får mig att känna mig närmare mig själv.
I alldeles för många och långa svåra år har jag missat den sidan av min närvaro och har således inga svårigheter att "ta igen det nu", i dag.
Men det finns självfallet en gräns - det måste det göra för annars fallerar mycket mer än vad som byggs...
...
Det är tufft att leva "det hårda livet!" Det kräver mer människa än man kanske är man för. Att vara tvungen att ge släpp på sin medfödda naivitet "den hårda vägen" kan vara en ogästvänlig upplevelse med oerhörda konsekvenser släpande i kölvattnet. Men så är nog alla erfarenheter av det slaget. Hur man sedan använder sig av dessa - erfarenheter - är väl det som till syvende och sist fäller sitt avgörande...
De nyss rabblade raderna får mig att osökt tänka på smärtor i livet...
Kommentarer
Postat av: Mikaela
Hör av dig vad du tyckte om proteinkakan =)
Trackback
