I huvudet på KJELL

För den oinvigde kan jag gott förstå en synpunkt eller två lite åt besatthetens håll. Jag skulle fattat deras tankar och lika lätt förlåta dem för det, eftersom - som jag skrev nyss; de var av den "oinvigda skaran", alltså inte alls på samma våglängd.

Och just våglängd är någonting mycket större för mig. Våglängden jag själv lever i är som likt den är för alla andra, gjord för mig och tillhörande den balans jag åsträvar att uppnå. Och däri innefattas min träning!

Min träning är viktig för mig och mitt välmående. Den gör mig hel på många sätt även om just tyngdlyftningen för mitt vidkommande har sina rötter från tiden i fängelse.

Jag har vänner inom "vissa gemenskaper" som ganska ofta antyder ett och annat om mitt engagemang bland vikter och speglar. De får mig ofta att skratta gott av dem, för de ser inte på mitt liv som jag gör. Och det gläder mig storligen varje gång ämnet tas upp - förvisso i en skämtsam ton, men jag vet hur de tänker innerst inne, jag har blivit bekant med deras jargong, vet om ur de yttrar sig inför det de lever och andas för - och det är precis där våra vägar går i sär...

...

Men nu då, tillbaka till nuet och det som förövrigt är relevant med det här inlägget.

Ett nytt år spruckit ytan och guidat oss in genom sina dörrar. I och med det står jag också vid tröskeln till att lägga upp nya mål med min träning, en process jag gillar skarpt.

Med åren som obönhörligt går ser jag allt större utmaningar ligga mig i fatet. En värld av möjligheter finns där ute och det är bara att ta för sig (mig!).

För som livets vändningar tagit sig för mig, så hittar jag tid i massor över för att bedriva mitt intresse numero uno.

Och nu, även om jag inte har spånat klart över 2011 års schema med målsättning och allt, så börjar jag "ana varthän det skall bära!"

I en längre tid nu har jag stirrat mig blind på storlek, byggandet av massa och det börjar bli dags att lägga om just den kursen.

Det känns spännande att få besök av slika tankar och ideer - jag välkomnar dem, som sagt...

...

Även sluttampen på det gångna året innebar stora steg framåt för både min hälsa och tränig; jag slutade röka! Jag märker redan stor skillnad inom träningen vilket är oerhört glädjesamt. Numera är jag nära att faktiskt spy när jag orkar pressa mig ännu längre än innan.

Såklart på både gott och ont; själva spykänslan är nog på ondo, men kan styras upp genom en mer balanserad kosthållning - vilket är av godo.

Det går alltså framåt med det jag tycker bäst om i mitt liv för tillfället. Det glädjer mig till skyarna att jag tagit den vägen jag gjort vilket tillåter mig att utöva min hobby på mina egna villkor och faktiskt lyckas fullgöra den också. Ingenting retar mig mer än att lyssna på vissa vänners avrådanden från att följa sina önskningar ända ut...

Visst har jag förståelse för deras argument och att det visst finns människor som förmodligen har andra prioriteringar i sina liv som borde följas i första handen, absolut. Men återigen så står vi där och inser (borde i alla fall) att vi alla får stå för oss själva och jag står bara för mitt... Och jag vill till gymmet ...och biblioteket.