Den enskilda människans djup.
För det går inte att "stirra sig blind" på det lille i livet, det enkla, det alldagliga. För min del, i allafall.
Livet består av en helhet att ta del av. Helheten i sin tur går att jämföras med synopsisen - inte helt olik - den till filmen "Inception". Något förenklad form kanske filmen är i förhållande till livet, men det går inte, enligt mig, att bortse eller missa de olika lagren...
...
Om det skall vara svårt eller inte får stå för var och en av oss att bedöma, vilket gör allt ännu mer intrikat och värdefullt. Det får mig att älska min egen uppgift än mer för varje ny liten (till synes) obetydlig nyans kring Det Levande Livet jag lever.
Jag skulle alltså aldrig, "inte vilja uppleva att inte frysa fingrarna av mig..." Förmodligen något av de stora dragen det handlar om - inte att frysa fingrarna av sig, men att uppleva...
Sanningen måste tillskrivas mer än bara fjädern man ser ligger på marken längs vägen där vi går. Den har ju en mycket större berättelse att berätta än just enbart det vi ser. Den har funnits på fågeln vi inte ser, levt det liv vi inte heller ser men, i och med fjädern, (historia...) uppenbarligen gått igenom händelser av stora mått! Ett hjärta har också slagit liv genom den...
Det är så lätt att glömma, förbise det faktum att allt - och alla, rymmer någonting stort, värdefullt, värt att gråta för, att inte förlora, att inte vilja förlora. Att få vara en del av något har blivit oerhört underskattad, en självklarhet i samma stil som att vi tar för givet den luften vi andas in, andas ut.
Livet består av en helhet att ta del av. Helheten i sin tur går att jämföras med synopsisen - inte helt olik - den till filmen "Inception". Något förenklad form kanske filmen är i förhållande till livet, men det går inte, enligt mig, att bortse eller missa de olika lagren...
...
Om det skall vara svårt eller inte får stå för var och en av oss att bedöma, vilket gör allt ännu mer intrikat och värdefullt. Det får mig att älska min egen uppgift än mer för varje ny liten (till synes) obetydlig nyans kring Det Levande Livet jag lever.
Jag skulle alltså aldrig, "inte vilja uppleva att inte frysa fingrarna av mig..." Förmodligen något av de stora dragen det handlar om - inte att frysa fingrarna av sig, men att uppleva...
Sanningen måste tillskrivas mer än bara fjädern man ser ligger på marken längs vägen där vi går. Den har ju en mycket större berättelse att berätta än just enbart det vi ser. Den har funnits på fågeln vi inte ser, levt det liv vi inte heller ser men, i och med fjädern, (historia...) uppenbarligen gått igenom händelser av stora mått! Ett hjärta har också slagit liv genom den...
Det är så lätt att glömma, förbise det faktum att allt - och alla, rymmer någonting stort, värdefullt, värt att gråta för, att inte förlora, att inte vilja förlora. Att få vara en del av något har blivit oerhört underskattad, en självklarhet i samma stil som att vi tar för givet den luften vi andas in, andas ut.
Vi gör oss själva små. Faktiskt på ett så radikalt och finurligt sätt så vi inte ens märker det, är medvetna om det. För vore vi det skulle vi nog inte yttrat våra liv på det viset vi gör.
...
Men det finns en insida i oss alla där ett oändligt djup florerar och höljer ett mångfald svårt att begripa. Likt hjärnan som vi alla på något sätt kommit överens om äger kapacitet som vida överstiger vår uppfattningsförmåga, råder ett ungefärligt likadan förhållande kring, den enskilda människans inre djup.
Den "världsbild" som breder ut sig i ett hjärtkammares innersta vrå står sig mot allting annat. Världshavens gatfulla djup bleknar vid dess sida och dess varierande livsformer ter sig som blott endimensionella figurer mot det liv som i oss alla redan finns.
"Lagren" är av oändligheter bortom fantasins eggande suckt - ingenting ringare än att frihet inte låter sig beskrivas med fullgoda ord.
Vi lever allihop sida vid sida i en sprakande vacker men också, i en fullkomligt obegriplig värld av nyanser vi nog aldrig kommer få höra talas om...
Kommentarer
Trackback
