I huvudet på KJELL

Under helgen som precis varit, närmre bestämt i lördags, deltog jag i stafetten i Båstad maraton. Vi var förvisso 14 pers i laget som delade på uppgiften så sträckorna var inte ens tillnärmelsevis i någon "maraton-nivå" överhuvudtaget, men jag fick en "feel" för hela tillställningen. Jag gillade stämningen skarpt där vi alla möttes tidigt på morgonen, satt ner i det stora tältet som hade rests vid start och målgången och delade den gemensamma frukosten med lätt och uppsluppet humör. Alla verkade vara den andras vänner och alla hälsade på varandra som sådana. Det låg (även om inte jag var på deras uppladningsnivå) en laddning i luften som växte sig större, skarpare och allt tydligare ju närmre startskottet vi kom.

Det var en högst egendomlig känsla måste jag säga, laddat med en av de (förmodade) största idrottsliga utmaningar i alla fall jag kan tänka mig: springa 4.2 mil nonstop! En bedrift utan dess like!

Min sträcka i det här var bara dryga halvmilen men jag ser inte det som så illa för att vara mitt första möte med denna sportsliga gigant. Det kommer krävas enorma mängder träning och dedikation för mig att kunda klara av ett sådant projekt, men så är det för var och en som ger sig på dem, maraton milarna, men så skall det och måste det vara. Jag är också säker på att själva känslan i ett genomförande höjs betydligt av den grunden med, att man slitit målmedvetet i kanske ett år för det hela...

..

Så för mig föddes tanken och ideen om att någon gång genomföra dessa 4.2 milen på mitt eget sätt och mina egna villkor - någon gång i livet!