På huvudet i jordgubbslandet!
Det är skönt med sommar! Värmen som förändrar den kalla världen vi precis tillbringt månader i och luften känns på något sätt ny, full av hopp och förutsikter. Fågelsången som sipprar in genom det öppna fönstret tidigt på morgonen, långt innan man egentligen tänkt kliva ur sängen, störs jag inte av utan istället välkomnar, likt dagen som ännu står för dörren...
Minner tenderar också att komma smygande på mig vid den här tiden på året. Min barndom, har jag märkt är hårt knuten till sommaren.
På något sätt (vilket jag nog tror många andra också är) har sommarminnen vuxit sig starkare i mig än allt annat; sommarlovet! Denna magiska tid på året då skolan stängdes och man visste att nästa år - eller i varje fall efter lovet - så gick man upp ett steg i klasserna. Bara det rymmer ett stort rum i mitt känslospel. Det var en frihetskänsla att uppleva när ringklockan klämtade för sista gången inför lovet, en känsla jag senare i livet faktiskt har vanskligt för att känna igen på annat sätt. Hur absurt det måste låta så är det närmaste jag kommer, den känslan jag fick när jag frigavs från fängelset... En obestämbar, fast mycket konkret form ut av lycka!
..
När jag var barn vigdes en stor del av somrarna till att plucka jordgubbar. I stort sätt hela juni månad gick åt till att tjäna mina egna pengar genom att, som en galning plocka detta "röda guldet". Vi tävlade ofta mot varandra, mina vänner och jag, om vem som kunde plocka snabbast och mest. Och vi var duktiga, som fan! Och roligt hade vi från morgon till sena eftermiddagar...
Det är länge sedan nu. Och nu när sommaren står här omkring mig i full blom, fick jag ideen, eller egentligen var det min flickvän som kom på den, att vi skulle fylla frysen i år med jordgubbar. Spännande - och mycket roligt!
Och minnena, ja de kom som sagt som brevet på posten, ha ha ha
Smaklig spis, året igenom!
:.-)
Kommentarer
Trackback
