Förändringar.
Jag har skrivit om det förut, för jag tycker det är ett förjävligt häftigt ämne: FÖRÄNDRINGAR!
Jag har gått igenom ett antal sådana, både självvalda och vissa mer eller mindre ofrivilliga. De finns i alla önskvärda och för den delen tänkvärda nyanser, inom ramen för mitt liv. Allt som har en inriktning har sin motsatta utriktning, tror inte det behövs någon högdragen IQ-nivå för att förstå den biten...
När jag sitter här nu - idag - och blickar åt de håll jag har tillgång till ser jag resultat ut av stora, nära på gigantiska förändringar. Visste jag inte bättre, skulle jag knappeligen känt igen mig själv! Naturligtvis både på gott och ont, men i mitt liv väljer jag enbart att se det som gott..
Det fanns en tid då jag planlöst strosade runt i natten och i hemlighet (även för mig själv på den tiden) närde en dröm om att äga det liv jag lever i dag. Det slår mig när tankarna blossar upp i mig hur häftigt det är att jag genomförd den resan mellan dessa två högst olika världar. Om jag tittar på det i retrospektivt ljus, finner jag det nästan overkligt att jag befann mig där jag då var - det krävs nästan en ansträngning från min sida att minnas, att vilja minnas, kanske är en lite mer korrekt beskrivning...
För min egen förändring innehar en liten aspekt att "lämna kvar bakom mig" en del av det gamla. Inte i glömskan, det skulle aldrig falla mig in, men att "put it on hold" för ett tag tills jag fått kontroll över nuet! En mycket lyckosam receptangivelse, om jag får säga så!
Förändringar är häftigt!
...
Tiden är det verktyg jag använt. Ingen större hemlighet där inte. Fast det som överraskat mig mest, ja närmast tagit mig på sängen är det tålamod jag varit tvungen att tillskaffa mig - och klarat av att hantera. Märkligt, för det har alltid varit det som fått mig på fall tidigare; min förmåga att inte ta mig den tiden som behövdes.
Jag kan bara gissa, anta att det är ännu ett exempel på den förändring jag genomgått; med tiden blev även jag vuxen, på något sätt. Det tog lite längre tid bara...
Och det känns nästan överjävligt bra att äntligen leva lite lugnare, att stressa mindre, att ta mig tid att leva lite mera och överleva lite mindre! Det är väl den största förändringen av dem alla; att inte längre leva för att överleva utan leva för att leva!
Kommentarer
Trackback
