Materialisten i mig!
Jag har nog aldrig egentligen varit någon riktig materialist. Inte på det sättet att jag känt något trängtande behov av att tillskaffa mig ett överdåd av prylar och grejer. Jag har alltid varit på en mycket moderat nivå vad gäller det. Jag kan se varför och hur det har blivit så upp genom åren utan några större svårigheter; jag har inte haft den tillgången till medel eller några sådana förutsättningar.
Men det har ändrats lite på sistone, och som det förra inlägget behandlade så är det ett liv fylld med förändringar - förändringar som fortfarande pågår...
Som jag också (ganska) nyligen skrivit om så har vi just flyttat. Flyttat till en större lägenhet och i och med det så tog vi tillfället i akt att rensa ut en hel skog med gamla grejer. Jag såg det, efter lite kontroverser med min bättre hälft, som ett ypperligt tillfälle att förnya lite, förändra från gammalt till nytt. Jag släppte lös lite av "materialisten i mig!"
Känslan som besteg (bestigit?) mig är väldigt pikant, vill jag påstå. Inte för att jag för den delen egentligen haft något tillfälle som detta att "bygga på mig" med de prylarna jag den senaste tiden gjort, eller haft de behoven heller, men nu när jag sitter här - djupt sjunken i mitt "nya liv" - så gillar jag skarpt känslan jag simmar runt i: att skapa oss ett i stort sätt sprillans nytt hem!
Det är ett utmärkt sätt att sätta punkt för något gammalt och förgånget, något man vill avsluta, något man vill påbörja. Väldigt enkelt och väldigt verkningsfullt!
...
Så, som jag har varit inne på så är förändringar av en icke underskattningsbar betydelse. Den har vägt till min fördel och jag har brukat den flitigt. Så också nu när vi flyttat.
Allt det gamla (i stort sätt!) fick respass och ersattes - eller håller på att ersättas - av nya grejer. Materialisten i mig har börjat tala - och talar högt! Och när jag numera tagit klivet in i "Svensson-världen" på allvar, finner jag inga hinder för att hålla tillbaka.
Visst fan, det blir dyrt ut av helvetet, men skall jag leva (är den tankegången jag tatt till mig), så kan jag likväl leva schysst... Sen går det ju inte att sticka under stolen med att det faktiskt känns riktigt förbannat bra efter alla dessa jävla år i "livets utkant" att sitta inne i den stora balla soffan medan regnet silar ner utanför och slött glo på den gigantiska TV`n under tiden den nya lägenheten fylls med doften av nybryggt Zoega`...
Materialisten i mig lyser starkt med sin närvaro, kan jag nog lugnt säga...
:-)
Kommentarer
Trackback
