I huvudet på KJELL

Det går i perioder i livet. Som törst; kroppen och sinnena skriker efter vatten, sen dricker man och för en tid glöms just den känslan bort - törsten.
Jag finner "mitt lilla skrivande" på samma nivå, ungefär. De dagar jag inte lägger "mina små i blöt" genom bloggande handlar det som oftast om att jag inte känner mig törstig, för tillfället. På samma sätt töms med tiden teman som genomsyrar bloggen och hamnar till sist i ett tillstånd av "lingvistiskt apati". Ett stillestånd utan att tankarna far illa eller jag av dem, för den delen.
Jag behöver inte säga någonting precis hela tiden.
Och det känns bra, för mitt egentliga syfte är ju att distansera mig från det som döljer sig bakom mina ord... Eller närma mig det som byggs upp genom dem...
På ett sätt känns det ibland som en lek. Ett lekfullt verktyg att laborera med, som ett byggsätt utan ritning. Och det kostar så lite att utöva också. Den enda "kostnaden" att tala om är den som läggs ner i tid, men å andra sidan är det ju endast tid jag har med mitt bygge - det bygge som är ofrånkomligt om jag får säga det milt!
..
Resan är inte längre än målet, men under resans gång förflyttas målet allteftersom jag lär mig hantera mitt tillmötesgående - i mig själv. Värre än så är det inte!